tisdag 31 december 2013

Filmåret 2013

Då har ännu ett år passerat. Förutom att undertecknad har haft ett hektiskt år på många olika plan har det trots detta funnits lite tid över för att insupa lite film i alla fall.

Vad var bäst filmmässigt i Antichristers tycke då? (Viss reservation för att filmerna kan vara inspelade innan 2013, men jag ser det som att det året jag ser dem som de ska räknas med).

Årets Miike
13 assassins
Stentuff, blodig och vacker hyllning till den klassiska samurajfilmen. Dock saknas inte Miikes oväntade och överraskade vändningar i filmen.

Lesson of the Evil
Bästa filmen jag sett av Miike sedan The Audition. Välspelad, tragisk, rolig. Miike går som vanligt "all in" i den tredje akten.



Årets egnaste filmer
Berberian sound studio
En surrealistisk historia om den engelska ljudläggaren som åker till Italien för att jobba på en häxfilm. Snygg, annorlunda och en lysande Toby Jones i huvudrollen.



Holy Motors
Va tusan, se den bara. Antingen kommer du tycka om den, eller så kommer du inte göra det.

Bästa direct-to-video action
Enemies closer
Peter Hyams och Van Damme har flera samarbeten bakom sig, varav detta kanske inte är det bästa. Dock är jag lättflörtad när det gäller Van Damme och här får han fritt spelrum för en eccentrisk rolltolkning av en kanadensisk skurk. Underhållning för stunden.



Man of Tai Chi
Kenau Reeves regisserar sig själv som skurk i en klassisk kämpa-för-ditt-liv-i-en-turnering  film, som både är ett kompetent hantverk och som innehåller flera fin-fina kampsportsscener.


Lite för långa, men ändå…
The Lone Ranger
Jag hade små förhoppningar på denna film, dock var den betydligt mer underhållande än jag hade räknat med. Visserligen är filmen aningen (läs:mycket) för lång, men Gore Verbinski kan sitt hantverk och Johnny Depp är faktiskt rätt så kul som Tonto. Sådetså Kemosabe!




The Hobbit  - The Desolution of Smaug
Jag är kluven även inför denna film om Bilbo och hans resa till ensamma berget. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men den riktiga känslan av engagemang sätter sig aldrig riktigt. Med facit i hand skulle Jackson kanske hållit sig närmare grundmaterialet och gjort två filmer i stället. Med det sagt så har filmen ett flertal scener som är bländande vackra och spännande, som Gandalfs avstickare för att smyga på Orcher och Bilbos samtal med den aningen giriga draken Smaug.

Bästa drama
Jagten
Engagerande och hjärtskärande drama om vad som kan ske när en manlig förskolelärare blir anklagad för att ha förgripit sig på ett av barnen på sin arbetsplats. Mads Mikkelsen visar att han är en begåvad och mästerlig skådepelare.



BU!
Mama
Den Guilllermo Del Toro producerade skräckfilmen Mama är både skrämmande och finstämd på samma gång.



The conjuring
Förutom att det är ett skrämselelement ungefär var femte minut av filmen, så gjorde James Wan en av 2013 års mest spännande och läskigaste film.

Bästa found horror
Resolution
Den vanliga kompis-hjälper-kompis-att-tända-av-i-en-stuga-varpå-underliga-och-oförklarliga-saker-sker. Resolution är långsamt berättad, varpå vi som åskådare faktiskt hinner engagera oss i karaktärerna och därmed även berättelsen. Dock är det samspelet mellan huvudrollsinnehavarna som är filmens största behållning.  

Evidence
Här är det den vanliga kompisar-campar-i-skogen-och hör-ljud-som de-inte-kan-indentifiera. Men filmen tar en vnding halvvägs och sen blir det en riktigt adrenalinstinn film som tar vid. Väl värd att se.



Psykopater
Sightseers
Småputtrig engelsk komedi om ett seriemördande par. Ja, du läste rätt.



Seven psychopats
Småputtrig amerikansk komedi om sju psykopater. Ja, du läste rätt igen.

Nyårsafton
This is the end
Halvt hysterisk komedi med till stor del improviserad dialog. James Franco, Jonah Hill och Seth Rogen styr skutan, men det är birollerna med Emma Watson och en alldeles fantastisk Michael Cera som stjäl showen.

The World´s end
Simon Pegg, Nick Frost och Edgar Wright samarbetar igen med denna roliga och våldsamma sci-fi hyllning. Vass dialog, snyggt klippt och träffsäkra karaktärer avslutar Cornettotrilogin med flaggan i topp.

2013 år bästaste film
Gravity
Inte trodde jag att 2013 års bästa film skulle vara en Sandra Bullock/George Clooney film. Men det är ju det som är så spännande med film, helt plötsligt överraskar skådespelare och övervinner fördomar och förutfattade mening (se även Ben Affleck).I Alfonso Curasons Gravity spelar Bullock en kvinnlig astronaut vars uppdrag att utföra reparationer på Hubbleteleskopet får oanade och hemska konsekvenser. När rymdskrot passerar i hög hastighet på teleskopets omloppsbana kastas hon ut i rymden utan någon säkerhetslina. Gravity krånglar inte till saker och ting och filmen utspelas nästan i realtid. Även om det var länge sedan jag blev överrumplad av så många hur-i-helvete-har-de-gjort-det-där!  scener i filmen, är det till syvende och sist en historia om människor och överlevnad.





måndag 9 september 2013

Jag, jag, jag... eller det kreativa jaget.

Genom åren har jag haft turen att fått lära känna många kreativa personer. Jag gillar kreativa personer, och i rätt sammanhang kan även en liten hårdrockare känna att det rycker i den kreativa tarmen. Då det är min blogg, tänker jag helt skamlöst lägga upp lite av de kreativa projekt jag tagit åt mig, men någon liten kommentar till dem. Tycker du inte om att läsa självgoda kommentarer, sluta läs nu!

Violent Vision # 1- 3

Violent Vision

Violent vision var det första riktigt stora kreativa projektet jag var inblandad i. Tillsammans med Björn Schagerström och Peter Danielsson skapade vi en engelskspråkig skräckfilmstidning i pappersform (detta var innan internet). Med bidrag från ett studieförbund lyckades vi ge ut inte mindre än tre stycken tidningar fulla med artiklar, recensioner och intervjuer med bl. a. Dario Argento, Lamberto Bava, Bruce Campbell och Luigi Cozzi. En produkt som jag än i dag är stolt över att ha gjort.

Luna Macabre

När jag fick chansen att vara trummis i punk/metallbandet Luna Macabre var det som en kreativ flod rann genom min hjärna. Jag gjorde en logotyp till bandet, samt fick en idé om att alla låtar borde ha en egen "affisch", en slags mood-card till låten och dess innehåll. Här kommer de som jag gjorde under mitt inhopp i bandet.

Luna Macabres logga

Tonight var den första låtaffischen som jag gjorde. Enkel och tydlig.

Hymns of blood. Lite rött, lite grönt, lite guld!



Speed of passion. Ted Bundy är lite arg.

                                           
Affisch till Metalgeddon. Fick hjälp av Anders Karlsson
att förverkliga den brinnande näven. Bra jobbat Anders! 



Heroin. En av bilderna i den "vita" serien.


All the boys. Nöjd med denna pastich av Exorcisten.


Tröjtrycksidé


Hammerfist. Kattungen blev för magstark tyckte bandet...


Så version två hade en kvinna istället, och vips var det ok. Märkligt...


Showerboy. No comments.


What hides inside. Oanvänd. Rätt bra tycker jag själv.

Blood of my blood. Josef Fritzl goes Andy Warhol. Denna är jag sjukt nöjd med.

Sarah. Oanvänd. För poppig tyckte vissa. Jag tycker den är lite söt. Skräckfilmen
The House of the Devils inledning inspirerade mig.


Jack the Ripper. Låt som aldrig blev av.


This moment. Denna blev inte speciellt bra. Inte alls faktiskt...


Tror att låtidén var Fornication Highway. 


Cum in heaven. Lite för uppenbar blev domen. Jag kan väl hålla med.



Lite annat grejjs.

Logga till det eminenta bandet!

Fiktivt skivomslag till eventuellt musikaliskt projekt!

Baksidan


Nya headern till Dawn of the Blogg


Facebookbild. Jag har ibland en hemlig önskan att vara lite större
och få slåss sida med sida med Godzilla

 

söndag 1 september 2013

Film ABC




Listdags! En lista som är optimerad för dig som vill se någon hyfsad film, men har svårt att komma på vad du egentligen vill se. Listan är alfabetiskt ordnad och då det är blandade genres i listan så tror jag nog att en eller två filmer kommer att kunna falla dig i smaken kära läsare. Listan innehåller förhållandevis nya filmer och det kan hända att jag tipsat om en och annan film förut. Men du vet, quality never goes out of style!  Det blir dagen till ära ett anglosaxiskt alfabet då svenska filmer/titlar lyser med sin frånvaro.

A står för - Argo
Ben Affleck visar att han är en regissör att räkna med. Argo är den fantastiska, och sanna, historien om hur en faux-filminspelning initieras för att rädda amerikansk gisslan i revolutionens Teheran 1980. Låter det otroligt? Se filmen!

Berberian sound studio

B står för - Berberian sound studio
En kärleksförklaring till italiensk skräckfilm, och inte minst det ljudarbete som lades ner på dessa filmer. En suggestiv och fantasifull film om den engelska ljudteknikern Gilderoy (Tobey Jones) som hamnar i ett konfliktfyllt ljudläggningsarbete av en italiensk skräckfilm. Verklighet och fantasi blandas och Gilderoy får inte bara problem med att få ut sin lön…

C står för - Collection, The
Uppgöljaren till The Collector tar delar av Saw filmerna för att skapa en både blodig och bitvis ganska spännande film. Personligen fick jag ut mer av The Collection än vilken som helst av uppföljarna till Saw. Så det så! Dessutom är The Collection ganska blodig. Yay!

Dark skies

D står för - Dark skies
Paranormal Activity möter E.T. Skickligt berättad “found horror” film.

E står för - Evidence
Ännu en “found horror” film. Denna gång är det ett gäng ungdomar som ska göra en filminspelning i en skog. Evidence börjar i ganska makligt tempo, men blir riktigt adrenalinstinn ju längre filmer går. Bra skådespeleri och skickligt berättad.

F står för - Fast and furious 6
Bilar, explotioner och sanslös action. Ja, inte är någon av filmerna  i Fast and furiou- franchisen speciellt minnesvärd för välbyggda karaktärsskildringar eller finurligt skriven dialog, men filmerna kompenserar med tung action och snabba klipp. Dwayne ”the rock” Johnson är lika bra som alltid.  

G står för - Grave encounters/Grave encounters 2
Sjukt underhållande “found horror” filmer om ett Ghost hunters liknande filmteam som slentrianaktigt ska spela in ett avsnitt på ett hemsökt sjukhus. Från att de med tama repliker försöker konstruera övernaturliga händelser för att göra ”bra” teve, visar det sig rätt snart att sjukhuset i själva verket är hemsökt på riktigt. Grave encouters 2 är en metafilm som dels kommenterar ”found horror” genren, dels fortsätter den berättelsen från film ett. Flera snäpp bättre och intressantare filmer än vad jag trodde från början.

Holy Motors!

H står för - Holy Motors!
Fantastisk fransk dramafilm. Surrealistisk, utmanande och fragmentarisk  Denis Lavant är fantastisk och hans karaktär guidar oss genom ett flertal olika scenarion. Ett måste om du gillar europeisk film som utmanar åskådaren lite! Dessutom är ju Herr Merde med i en klassisk sekvens!

I står för - Insensibles
En aningen ojämn spansk skräck/drama film som ändå är en film värd att se. Mycket vackert fotad och scenografin är tipptopp. Insensibles handlar en grupp barn som inte har någon som helst känsel i sina kroppar, vars berättelse löper i två tidsplan, dels under ett inbördeskrigsdrabbat Spanien, dels på 1960-talet. Forskare försöker lösa barnens problem, men när spanska inbördeskriget sliter landet i bitar, ändras synen på dessa barn och vad gör man med företeelser man inte förstår? Jo, man antingen förstör eller låser in.

Jagten

J står för - Jagten
Thomas Vinterbergs senaste film med en briljant skådespelarensemble, med Mads Mikkelsen i huvudrollen. Mikkelsen spelar en förskolelärare som blir anklagad för att ha förgripigt sig på sin bästa väns dotter, varpå hans privata liv slås i spillror. Men Vinterberg har gjort en smart film, i stället för att huvudrollskaraktären blir helt utelåst från allt socialt liv, finns det även vänner i hans närhet som ställer upp för honom. Mikkelsen brillierar med små medel, och ger ett trovärdigt porträtt av en man som helt plötsligt befinner sig i en situation utanför hans kontroll.

K står för - Kon-Tiki
Från Danmark tar vi båten till Norge, eller rättare sagt stråbåten till polynesien! Joakim Rönning och Espen Sandberg har gjort en fängslande film om den Thor Heyerdahl och hans första resa över stilla havet i ett försök att bevisa att det kan vara möjligt att Polynesien befolkades av sydamerikaner för länge sedan. En underhållande bio-pic med bland annat Gustav Skarsgård i en biroll. Välspelad och oväntat snyggt gjord film.

 Lords of Salem

L står för - Lords of Salem
Rob Zombies senaste alster. Jag vill tycka om filmen mer än vad den egentligen är bra. Det är synd för Lords of Salem har mycket som talar till dess fördel; ett mycket bra soundtrack, vackert foto och en sjuttiotals luktande berättelse om häxor och annat satans oknytt. Tyvärr drar Sheri Moon Zombie ner filmen med sitt rätt dåliga skådespeleri. Synd på så rara ärtor. Dock är den värd att se, dels för ovan nämnda foto och musik, men även för ett fint galleri av birollsskådespelare. Filmen påminner inte så lite om den klassiska The sentinel.

M står för – Mama
Guillermo deToro producerar Andrés Muschettis sköna spökfilm Mama, med Jessica Chastain i huvudrollen. En stämningsfull och ganska finstämd spökfilm som handlar om förlust, kärlek och en mystisk skuggvarelse som tycks vara i barnens garderob. Gillar du spökfilmer? Ja, då är denna ett måste. Vad väntar du på… se den!


N står för - Not dead yet! – The Jason Becker story
En fantastisk hjärtevärmande dokumentär om gitarristen Jason Becker som efter han fått sitt stora genombrott som Steve Vais ersättare i David Lee Roths soloband 1989, märker att det inte står helt rätt till i hans kropp. Diagnosen är ALS och filmen berättar kärleksfullt om Jason och hans önskan att få spela gitarr, vidare hans önskan att trots en helkroppsförlamning fortsätta att komponera musik och leva ett fullt liv. En mycket gripande, rörande och på samma gång livsbejakande filmupplevelse.

O står för - Oblivion
Tom Cruise fortsätter att medverka i kanonfilmer och Oblivion är inget undantag. Mänskligheten på jorden har blivit tvungna att söka sig vidare i universum då jorden har blivit obeboelig efter naturkatastrofer och utomjordingar har farit fram. Kvar finns Tom Cruise och  Olga Kurylenko som agerar övervakare över de gigantiska maskiner som samlar upp vatten till de utomjordiska kolonierna. Men kvar på jordytan finns det liv som saboterar deras arbete och i jakten på en övervakningsdron som försvunnit startar i stället jakten på sanningen vad som egentligen har hänt. Bra tempo, vackert foto och fantastiska special effekter gör Joseph Kosinkis Oblivion till ett måste!

P står för - Pacific Rim
Visserligen blev Pacific Rim inte riktigt den fantastiska film som jag såg framför mig i fantasin. Även fast filmen är fylld till bredden med gigantiska monster och  lika gigantiska robotar är det något som saknas (och jag är verkligen inte kräsen när det kommer till den här sortens genrefilm). Det går inte att klaga på vare sig special effekterna eller Ron Pearlman, men det är historien i sig som är Pacific Rims akilleshäl. Hade filmen utspelats under den period som filmcollaget i början komprimerar till 10 minuter, om hur stora monster plötsligt bokstavligt dyker upp från en dimensionsspricka i stilla havet och börjar spöa skiten ur alla huvudstäder de kan simma till, hade filmen varit betydligt bättre. Nu kastas vi åskådare in i en post-monster värld där det blir svårt att identifiera sig med någon karaktär (förutom Pearlman då…).  Nu är DeToro ingen dålig filmskapare och likväl som jag tycker att Jackson sköt bredvid målet med The Hobbit, är Pacific Rim trots sina narrativa problem väl spenderade två timmar.  

Q står för – Q- The Winged Serpent
Larry Cohen klassiker med en lysande Michael Moriarty I jakt efter en atzetisk flygande demon I New York. Det är sant, filmen finns och den ÄR bra!


R står för - Room 237
Tycker du att undertecknad ser för mycket film och grottar ner sig? Se då denna film där ett par filmälskare har grottat ner sig I Stanley Kubricks The Shining och försöker avslöja dolda budskap, konspirationer och hotellets till synes ständiga förändring i sin planlösning. Underhållande och bitvis skrattretande.

Sightseers

S står för – Sightseers
En drama/komedi/seriemördarfilm som tusan bara skulle kunna göras i England! Ben Wheatly som tidigare gjort Kill List regisserar ledigt de två manusförfattarna Alice Lowe och Steve Oram som varmt portätterar det nyförälskade paret som ger sig ut på husvagnssemester i England. De till synes blyga och lätt socialt oanpassade tur-tur duvorna råkar dock snart i trångmål när de konfronteras med notoriska nedskräpare, hipsters och parkpoliser. Sightseers är en lågmäld film, som trots en del våldsamma scener är en mycket trevlig och rolig filmupplevelse.  

T står för –Trance
Danny Boyle återvänder till thrillerskapandet efter utflykter med Slumdog millionaire, 127 timmar och den underskattade Sunshine. Trance är inget mästerverk, men är ett stabilt hantverk i ”heist” genren, i vilken en hypnotisör försöker hjälpa ett gäng konstrånare att hitta ett konstverk som mystiskt försvunnit under senaste stöten. Som vanligt i denna genre är det många falska ledtrådar och oväntade turer som väntar åskådaren (plus en mycket trevlig nakenchock). Bra skådespelare som Vincent Cassel, Rosario Dawnsom och James McAvoy driver filmen framåt. Ett stort extra plus för den suggestiva och skickligt lagda musiken till filmen!

V-H-S  - Amateur night

V står för - V-H-S och V-H-S 2
Kompilationsfilmer brukar ha en tendens att vara ojämna, och V-H-S och V-H-S 2 är inga undantag från denna regel. Dock så är de segment som är bra, mycket bra och rätt otäcka. Nyskapande regissörer som Ti West, Glenn Maquade, Timo Tjahjanto och Eduardo Sánchez visar på att det finns hopp för skräckgenren. Vissa av segmenten stannar kvar i minnet, speciellt Amateur night, där Fredrik Lindströms klassiska Hassan replik ”man får passa sig för vad man tar hem” stämmer in perfekt och sektfilmen Safe Heaven.

X-men – first class
Nja, vill ju ha ett komplett anglosaxiskt alfabet. Dock är X-men –first class inte alls en dum superhjältefilm. Men handen på hjärtat är Pumaman är mer underhållande.

Zero dark thirty
Katheryn Bigelow imponerar fortfarande som regissör. Denna gång har hon tagit till sig den inte helt enkla uppgiften att försöka beskriva hur jakten på Usama Bin-Ladin gick till. Det intressanta är inte bara att hon gör den politisk, utan även att amerikanernas medel för att få fram information om Ladin är allt annat är rumsrena. Spännande, intressant och bra skådespelare med Jessica Chastain i huvudrollen.

Så, jag hoppas att du fick upp ögonen och intresset för någon film i alla fall! Tills nästa gång, ha det bäst!

onsdag 28 augusti 2013

The Evil Dead



Precis som i en skräckfilm hittade jag faktiskt den första VHS versionen jag såg av Sam Raimis klassiska The Evil Dead från 1981 på en trottoar i hemstaden Laxå, året bör ha varit 1985. Där utanför en kyrkogård låg ett övergivet blått videofodral med en kopierad film i. På på kassetten stod det skrivet "Evil Dead". Det måste varit ett omen för filmerna om den ständigt oturs- (och demon) förföljda Ash har sedan följt mig genom mitt liv.

Från att ha varit en lågbudgetproduktion inom skräckgenren utvecklades Evil Dead filmerna till att inkorporera fler och fler komiska inslag, varpå den tredje delen är lika delar komedi, skräck och fantasy. Regissören Sam Raimi kämpade vidare i filmbranschen och fick sedermera sitt genombrott med sina filmer om Spiderman och nu senast Oz. Huvudrollsinnehavaren i de tre Evil Dead-filmerna Bruce (Don´t call me Ash) Campbell har dock stannat kvar i lågbudgetgenren och under åren lopp byggt upp en stabil och trogen fanskara med filmer som Bubba Ho-Tep, Waxwork 2, Flykten från L.A och inte minst gästspel i en uppsjö av teveserier som Xena - warrior princess.


Lucy Lawless och Bruce Campbell i Xena


Fans av serien har länge efterfrågat en uppföljare. Mången var klagoljuden och stönen från fanskaran när en reboot avThe Evil Dead utannonserades förra året. Fede Alvarez som fått i uppdrag att regissera denna film hade inte ett lätt arbete framför sig (uppdrag och uppdrag, han pitchade en idé till Raimi som nappade på den). Hur rebootar man en klassisk film utan att dra på sig en förbannelse från både fans och onda demoner?


Ellen Sandweiss som Sheryl i The Evil Dead från 1981

Fede Alvarez utgick INTE  från att göra en remake av original filmen, utan skapade en slags uppföljare som utspelas samma universa, och kanske utspelas hela berättelsen till och med samma stuga i skogen? Alvarez byggde även ut bakgrundshistorien, satte in nya karaktärer samt gav sig tusan på att filmen skulle vara en återgång till originalfilmens mer blodiga och ondskefulla ton. Hur lyckades han då utifrån min synvinkel? Mycket bra tycker jag. Visst finns det saker att klaga på, men det är ju inte så att originalfilmen inte har fel här och där...

Det var länge sedan jag vred mig så av obehag vid åsynen av den smärta som vissa karaktärer råkar ut för samt kände att jag faktiskt tittar på en skräckfilm gjord för vuxna. Det som demonerna utsätter karaktärerna för är inte bara gjort "på riktigt" utan även med skärpa och precision. 

Våldet är "evil dead" våld, kladdigt, brutalt och organiskt. Dock har Alvares även satsat delar av filmens uppbyggnad på att försöka skapa något flerdimensionella karaktärer så att vi som åskådare faktiskt engagerar i oss i de situationer som uppstår i filmen. Manuskriptet och karaktärsbeskrivningarna är ju inte något litterärt överlägset eller lika utsnidat som i Tolkiens världar, men i den genren som The Evil Dead tillhör behöver det inte vara mer än så här. Ungdomar kommer till stuga. De har kul. Sen har de inte lika kul. Några dör. Några/någon överlever. The End. 


Jessica Lucas i The Evil Dead 2013
Jag uppskattar den nya mytologin (eller bakgrundshistoria) som Alvares fört in i filmen och även den nya designen på Necromonicon ex mortis (roughly translated as Book of the dead).
Även designen på de demonbestatta karaktärerna håller sig kvar vid ursprunget, har special effektsskaparna nya material att använda till de olika praktiska effekterna som utmärker filmen gör effekterna mer realistiska och taktila. Dessutom har Alvares använt ett minimum av dataeffekter i filmen vilket gör våldet och blodsutgjutelserna både mer grafiska och kännbara. Tyckte du att Ash råkade illa ut i originalfilmerna... think again. Dessutom är både fotot i filmen av yppersta klass och ljudläggningen är mycket bra.


Jane Levy i The Evil Dead från 2013
Hör du dig själv sucka högt när du läser om den papperstunna intrigen i denna genre är inte The Evil Dead för dig. I och för sig kan du ge filmen Cabin in the woods en chans. Den är både en kärleksförklaring till genren, samtidigt som den påpekar de inkonsekventa och ofta bizarra saker som sker i denna genre. Fansen av den ursprungliga Evil Dead trilogin verkar i alla fall ha emottagit Alvarez reboot med öppna armar. Självklart finns det konservativa och kritiska röster, men i slutändan är det upp till dig som åskådare att skapa din egna uppfattning av filmen. Förvisst är det så att bara för att någon älskar en film, behöver inte du göra det och vice versa. Till sist, repetera efter mig: Kanda... Estradta... Mantos.. Bemilas... Nat... Nos Veratos... Kanda...Mantos... Kanda... Klaatu verata nikto"



P.s Du som tappade bort din Evil Dead där på trottoaren i Laxå för snart 30 år sedan, tack!







tisdag 27 augusti 2013

All are welcome!

2013 års sommar bör läggas på minnet. Inte bara för att det regnade väldigt lite utan för att det var en sommar som förkroppsligade sinnesbilden av den "svenska sommaren". Vi har turen att bo i ett väldigt vackert land, speciellt på sommaren, eller hur? 

Dock har det vackra vädret inte helt och hållet hållit mig borta från att förkovra mig i rörliga bilder, även kallat film. Jag tänkte dock inte skriva något om filmer idag. Dagens inlägg är mest en mental spark i röven på mig själv för att börja skriva lite igen. Kanske är det så att en och annan (av er tre läsare) som har saknat att läsa min inlägg här? Därför gjorde jag en ny header för att symbolisera en sorts nyfödelse.

Hur som haver... nya inlägg om film, musik, böcker och allsköns märkliga saker kommer att skrivas framöver. Jag har som vanligt vänt på de märkligaste stenarna i den kulturella skogen, varpå monster, zombies, katter, stora bröst, musik och litteratur har kravlat sig upp mot det vackra solljuset. Ett planerat inlägg kommer att handla om Fede Alvarez reboot av den gamla fina klassikern Evil Dead. Vad tyckte jag om den? Hur var den? Den som väntar får läsa.

Vi ses snart på en blogg nära dig, och ta hand om dig så länge! 

P.s Huntress har släppt en ny skiva samt en skön retro-video till låten Zenith! Se, lyssna och njut!


tisdag 12 mars 2013

Ett försök att väcka liket lite till...

Mina inlägg inkommer i ungefär samma takt som de gjorde under den tid som Dawn of the blogg låg nere. Det är inte ok. Även om ni goda läsare (alla tre-fyra stycken) har massa annat att göra i verkligheten, och på andra sidor på nätet, så borde jag uppdatera lite oftare. Det tycker och känner jag i alla fall. Just nu. Sen också förhoppningsvis!

Efter stora förändringar i privatlivet och mycket akademiskt studiearbete på univeristetet (kan förkortas ångest), så känns det som att solen och varmare tider är i antågande! Med det känns livet kuligare och roligare. Att dessutom få skriva c-uppsats på våren istället för en mörk och kulen höst/vinter gör inte saker sämre!

En liten lista iför våren då kanske?

1. Lukta gott. Alla vill lukta gott. Utom du. Det vill säga om du bestämmer dig för att köpa denna produkt. Do it! DO IT NOW!



Om du vill beställa a.s.a.p så finns det länk här: http://www.demeterfragrance.com/

2. Regniga dagar. Det måste vara lite regn också om blommor, träd och vattenpölar ska få försköna utseendet på naturen. Då passar det bra att se lite teveserier, film eller varför inte gosa ner sig i sängen och läsa en gammal hederlig bok, som är gjorda av mördade träd faktiskt. När ska folkmorden på träd tas mer allvarligt! 

Tips no 1. Såsom i himlen, så ock på jorden av Anders Tengnér. En underhållade biografi över gitarrfantomen Yngwie J. Malmsteen, vars livshistoria har pusslats ihop av Tegnérs egna erfarenheter av Yngwie samt ett femtiotal andra nära och kära som delar med sig av historier och anekdoter som får mig att le igenkännande 

Journalist: Vad saknar du mest av Sverige? 
Yngwie: Skogaholmslimpan). 

Yngwie: I love you! Lägger med ett litet klipp på annan Yngwie än vi är vana med (inte bara lite tjockare runtom), utan som sologitarrist med en japansk symfoniorkester (fakta som JAG vet är att Örebros symfoniorkester tackade nej till att spela med Yngwie här i Örebro. Galningar!).




Tips no 2. Only young twice- historien om Europe av Mattias Kling är även den en underhållande biografi om ett av de största bandet på 1980-talet, som dessutom kom från Sverige! Från Stockholm förorter till skattebedrägerier lotsar Kling läsaren genom en spännade läsning om hur unga begåvade killar kämpar för att bli erkända som musiker, och som för några år befann sig på den absoluta toppen. Pengar, droger, sex... nästan lika dekadent som Caligula och jag tänker inte förklara vad "kissbomben" är för något. 
Europe gjorde sjukt bra låtar, men som illustration till en av de stora konflikterna i boken tycker jag att låten We will be strong med John Norum och Joey Tempest passar utmärkt. 



Tips no 3. Between Two Ferns with Zach Galifianakis. Roligaste "intervjuerna" som går att se just nu. Och sen. Ett gott skratt förlänger livet. Och även om det inte gör det så titta i alla fall.



Tips no 3. Katter är inte bara intelligenta. De kan vara riktiga svin också.




Tips no 4. Sajten Tested. Massa kul tekniknörderi samt SJUKT intressanta podcasts med min favvo Adam Savage, som dessutom visar och pratar om hur han älskar film, kreativitet och varför han själv bygger replikor av allsköns filmsaker. Ett måste! http://www.tested.com/




Nu får du komma på något eget att göra också. Det är ingen livsstilsblogg det här! (Walking Dead, The Following, The Vikings, House of Cards och History channels ambitiösa Mankind - the story of all of us är värda att spendera kvällar/nätter/dagar med).

3. Klä dig fint. Vill du lukta gott och imponera med dina kunskaper om film och musik, ja vad kan då vara finare att bära en t-shirt från Last exit to nowere. Sen att bara någon procent av din umgängeskrets kommer att förstå vad tusan för företagslogotyper du har på tröjan spelar mindre roll. Se punkt 4. 



http://www.lastexittonowhere.com/

4. Var dig själv. För din skull. Och för alla i din omgivning. Det blir bäst så. 

Don´t be an asshole though...

Ha det gött go vänner önskar eder Antichrister!

p.s Jag hoppas att detta kommer generera i något officiellt någon dag.