lördag 29 december 2012

The films of 2012

Filmåret 2012

Då är ännu ett år till ände… ända… enda… rumpa… eh… slut. Mayaindianerna skrämde slag på alla garnnystande  new agare med att förutspå jordens undergång, Obama blev omvald till president i USA, Dawn of the Blog låg nere från internet ett tag och icke att förglömma så har Sverige varit lamslaget när snön faller. Med dessa petitesser avklarade så kan viktigare saker ta vid. Det är dags för den årliga filmlistan för året 2012. Ladda med julmust eller kaffe (en macka kanske behövs också)… för det är en diger lista som Antichrister tänker presentera för dig kära läsare!

Action
Avengers, The – Alla marvelhjältar slåss. Sen pratar de lite. Sen slåss de igen. Kul och välskrivet. Bäst är, föga förvånande, Robert Downey jr.

The Dark knight rises – Sista delen i Chrisopher Nolans Batman serie. Lite för lång men är likaväl engagerande och spännande. Extra plus för Tom Hardys porträtt av Bane.

Dredd – Äntligen fick Judge Dredd en trogen filmatisering. Karl Urban är bra i rollen, men det är Lena Heday som skurken MaMa som stjäl filmen. Utravåld och ultrakul!

The Expendables 2 – Precis så korkad och actionfylld som den utger sig för att vara. Lövtunnnt manus med mycket pangpang. Jean Claude Van Damme spelar skjortan av alla och bevisar att han fortfarande är en actionskådis att räkna med.

Get the gringo – Årets underligaste actionfilm i samma anda som El Gringo med Scott Adkins. Det är i alla fall trevligt att se Mel Gibson i en actionfilm igen.

Undisputed 3 – Scott Adkins som den ryska fången Boyka som slåss för sin frihet och sitt liv. Sjukt bra slagsmålscener och Adkins är en stjärna att hålla ögonen på. En film som lätt hade kunnat varit gjord på 1980-talet med sina stereotyper av olika nationaliteter. Tänk Adkins Boyka i en ”buddymovie” med Lundgrens Rachenko från Red Scorpion!

Universal soldier 3 – Day of rekconing – Adkins igen. Och Van Damme och Lundgren. Stenhård uppföljare som inte tar mycket hänsyn till de tidigare delarna. Förvånansvärt genomtänkt, intressant regi och blodiga, blodiga slagsmål. Van Damme bevisar IGEN att han inte är uträknad som actionskådis och Lundgren tuggar i sig dekoren med sitt överspeleri! 

The Raid redemtion – Indonesisk action av kanadensisk regissör. Kan det fungera? Det visar sig att det fungerar alldeles utmärkt. En actionfilm med brillianta slagsmål och våldsamma skottlossningar. Dredd tycks ha tagit viss inspiration från denna film.

Klipp från The Raid redemtion. Känsliga tittare varnas!


Skräck 
Chronicle – John Landis son Max Landis skrev manus till Chronicle och gav emo-barnen en chans att visa vad de skulle om de blev begåvade med superkrafter. Behöver jag ens skriva att det går år helvete?

Detention – Kul att se filmskapare som lyckas hålla tempo en hel film! Detention börjar i 120 km/tim och fortsätter i den stilen. Skräck/tidsresor/samhällskritik blandas hejvilt och Antichrister gjorde tummen upp!

The Devide – Världen gårunder och en brokig samling människor blir tvugna att samsas I ett skyddsrum. The Devide stavas kammerspiel och en rada birollsskådespelare får chansen att visa att de är bra skådespelare. Michael Biehn och Rosanna Arquette får dessutom visa att de fortfarande har glöd kvar i sig!

Excision – En slags systerfilm till Detention. Dock lite mörkare och sjukare. Antichrister tog  upp sin andra tumme för denna film!

Grabbers – Irändsk blandning av rymdinvasion, Hotet från underjorden och drycksfilm. Inte helt klockrent, men underhållande.

Saddako 3D – En film som inte lever upp till förväntningarna. Dock gör ett par riktigt bizarra scener i slutet Saddako 3D att det inte är helt borttappad film. Men det är nog dags att lägga på brunnslockat för gott nu. Ok?

V-H-S – Kompilationsfilm. I jakten på en videokassett som finns gömd i ett hus hittar ett gäng inbrottstjuvar andra filmer som vi åskådare får vara med och se. Ojämn kvalité på de olika bidragen men det finns en och annan scen som är värt en titt.

The Cabin in the woods – Årets bästa skräckfilm. En kärleksfull hyllning, samtidigt som den är en barmhärtighetslös uppgörelse med den moderna skräckfilmen. Cabin in the wood är fylld av rolig dialog, utmärkta skådespelare och en rätt så oväntad tredje akt! Merman!

Trailer för The Cabin in the woods. Lite spoilervarning!


Drama
Holy Motors – En film som bara kan göras i Europa. En man reser kring i Paris och av okända skäl byter han skepnad och spelar olika karaktärer dygnet runt. Roligt, upprörande och gripande på samma gång. Denis Lavant i huvudrollen är otroligt bra.

Killer Joe – Mattthew McConaughey visas i William Friedkins senaste film att han inte bara ser bra ut, utan att han är en ypperlig skådespelare när han får en chans till det. Killer Joe är en resa in i white trashvärlden där alkohol, fula kläder, fula skägg och dödliga konspirationer är lika vanliga som kyckling från KFC. Angående kycklingklubba så kommer du aldrig se på en sådan på samma sett efter du sett på Killer Joe!

Martha Macy May Marlene – Lillasyster Olsen imponerar i denna sektfilm som handlar om människans önskan om att tillhöra ett sammanhang och hur karismatiska människor kan lura dessa ensamma och vilsna själar att utföra handlingar i i vanliga fall inte ens skulle överväga. Välspelat och välskrivet.

Sound of my voice – Sektfilm nummer två. Ett par wallraffar sig in i en sekt för att avslöja en kvinnlig sektledare som utger sig komma från framtiden. Ju längre de dras in, desto mer suddas gränserna mellan journalistiskt utforskande mellan personligt engagemang ut. Långsam film som bygger på skådespeleri och stämning snarare än dataeffekter.

Take Shelter – Michael Shannon! De flesta känner igen honom som den lätt neurotiska FBI-mannen Nelson Van Alden i Boardwalk Empire, en roll som han äger ut i fingerspetsarna. Take Shelter handlar om en familjeman som i realistiska och ångestframkallande drömmar får visioner om att något ”otäckt” kommer att hända. Från att ha ett stabilt arbete och familj, börjar hans verklighet att förskjutas boort från all normalitet. Han lägger alla pengar på att bygga ett stormskydd på gården och han börjar ifrågasätta om hans mammas schizofreni även drabbat honom. Take Shelter är en mycket bra film och ett bevis på att det fortfarande görs bra film i USA.



Komedi
The Aristocrats– Jag som personligen har stora svårigheter att komma ihåg EN enda rolig historia fann denna dokumentär om skämtet “ The Aristocrats” mycket underhållande. Ett skämt som har samma början och slut, men som komiker kan fylla med vilka vidrigheter och skändligheter som helst däremellan. Ju mer smaklöst och vidrigt, desto bättre! Allt från klassiska två minuters versioner ända till mytomspunna två timmars varianter! En film som ger både ett och två goda skratt.

Louis C.K “Hillarious”- Louis C.K humor faller mig i smaken, han klarar av balansgången mellan tankvärda observationer och plumpa sexskämt på genialiskt vis.

Ett klipp som inte är från Hillarious med Louis C.K.


Dokumentärer om film
Hershell Gordon Lewis – the godfather of gore – En rolig exposé i Hershell Gordon Lewis resa från ultrabilliga nakenfilmer till att skapa genren gorefilm ger både en förståelse för hur lätt det var att görafilm förr i tiden samt hur svårt det var att göra film förr i tiden. Hershell Gordon Lewis är en fantastisk berättare och sina åttiofyra år till trots har han minne som en elefant och han återberättar insiktfullt och engangerande om hans liv som filmskapare.

Screaming in high heels – Brinkie Stevens, Linnea Quigley och Michelle Bauer berättar om hur de var med och skapade den nya tidens scream queens på 1980-talet. Rörande och roligt att höra dessa damer att med sina egna ord beskriva hur det var att vara kuttersmycke i skräckfilmer och den respekt som de till sist gav kvinnoroller i skräckfilm. Sen att de såg bra ut och gärna visade sig nakna var inte heller något minus för tusentals hormonstinna tonårspojkar.


Trams
Iron sky – Inte var den bra på något vis, men det finns något sympatiskt med denna finska produktion om rymdnazister som vill ta över jorden. Sen är ju faktiskt Udo Kier med också!

Piraya 3DD – Stora bröst och en glimten-i-ögat cameo från David Hasselhoff  till trots kommer inte Piraya 3DD upp i samma klass som Piraya 3D. Dock är filmen bra mycket mer underhållande än Downton Abbey!


Sci-Fi
John Carter -  Jag som läste serietidningen om John Carter såg fram mot att få se filmatiseringen. På grund av klantig marknadsföring floppade denna film och filmbolaget tappade hutlösa summor med pengar. John Carter som film är dock bra mycket bättre än det öde som de fick och förtjänar verkligen att ses. Inget mästerverk, men ett bra matinéäventyr som kittlar pojken i Antichrister!  

Lockout – Ett Luc Besson producerat sci-fi nonsens som tagit inspiration av John Carpenters Flykten från New York, med den skillnaden att Lockout utspelas på ett fängelse i omloppsbana kring jorden. Guy Pearce har pumpat upp sig i rollen och spelar sin antihjälpte galant med en stor glimt i ögat.  Dock är det brittiska skådespelaren Joseph Gilgun vars överspel av den sjukt sliskiga fången Hydell som stjäl mycket av showen. Har du inga större krav annat än fåniga oneliners och ultravåld är detta filmen för dig!

Looper – Joseph Gordon-Levitt spelar Bruce Willis. Eller är det Bruce Willis som spelar Joseph Gordon-Levitt? Originell tidsresefilm vars MacGuffin är att ”loopers” är yrkesmördare vilka avrättar personer som skickas tillbaka i tiden. Vad händer om en looper blir tvungen att döda ett framtidajag? Spännade, tankeväckande och ganska smart film.

Prometeus – Årets mest efterlängtade film av Antichrister. Inte en Alienfilm av Ridley Scott, utan en Ridley Scott film som utspelas i samma universa som Alien. Visst har filmen sina problem och den är inte i paritet med Alien från 1979, men detta till trots är Prometeus en fantastisk sci-fi film som inte bara ser fantastisk ut på stora duken i 3D utan som även öppnar upp nya möjligheter för en ny filmserie i detta fascinerande universa.


För er som sett Prometeus... kollla in denna underbara Red Letter Media "recension" av filmen!


Så.. det var allt. Eller det är det inte alls. Jag har ju inte ens kommit in på teveserier, böcker, världshändelser som Kadaffis död! Men jag förstår om du har annat att göra attt läsa min lilla blogg. Har du i och för sig läst så här långt kan du väl skriva en kommentar också? 

God fortsättning och ett Gott nytt år!


onsdag 21 november 2012

King Diamond till Metallsvenskan 2013



Yes!

Min önskebokning till Metallsvenskan är uppfylld! King Diamond! Ord kan inte beskriva den glädje jag känner inför detta faktum! Det kommer vara utropstecken efter varje mening idag! Allvarligt! Den 24 och 25 maj 2013 kommer bli årets höjdpunkt, julen kommer tidigt nästa år!

All hail the king!

http://www.metallsvenskan.com/






fredag 16 november 2012

Death to false metal!



För ett litet tag sedan följde jag med dottern till stadsbiblioteket där hon skulle bulla upp med ännu ett gäng böcker att läsa. Jag strosade lite mol allena bland alla tusentals böcker och plötsligt fästes blicken på en bok vars titel ropade ut till mig: LÄS MIG ELLER BRINN I HELVETETS ELDAR!  


Ika Johannesson och Jon Jeffersson Klingberg har skrivit den definitiva biografin över den nordiska dödsmetallscenen med boken Blod, Eld, Död. Boken beskriver en resa som startar med de första försöken till extrem metall med band som Heavy Load och Bathory skapade vidare till mörka avkrokar fram till nutida band som Shining. För mig som är gammal nog att komma ihåg när Venoms Black Metal släpptes och som spisade plattor med Mercyful Fate under tidigt 1980-tal var det både en rolig nostalgitripp och en påminnelse om hur allvarlig och seriös musik och dess kultur kan vara för människor. Ett allvarligt intresse för män i allmänhet och i synnerhet unga, arga, män. Här är det inga sämsskin runt midjan och käcka slagord á la Manowar, utan halvruttna skinnjackor och brutal attacker på instrumenten som gäller!

Watain

Blod, Eld, Död innehåller en lagom blandning av journalistiska texter om genren i sig, historisk musikforskning samt intervjuer med de personer som var med och skapade musik och rubriker. Styrkan med boken är de flertal musiker som öppenhjärtigt och ärligt behandlar deras syn på genren och det är många olika åsikter som luftas, allt från hur höga Marschallstackar det egentligen behövs för att få till en bra scenshow, till nyttan med att ha barnkistor på scenen till brutala knivmord. Musikaliska och personliga anekdoter från exempelvis medlemmarna i fenomenala Entombed gör att jag skrattar högt och igenkännande åt hur trångsynta metallskallar kan vara ibland. Jag var/är inget undantag själv.

Nifelheim

Blod, Eld, Död är allt som oftast en mörk resa in i en musikgenre som inte bara skapade rubriker genom att vissa musiker tände på kyrkor utan även att andra släckte liv. Det är delvis en berättelse om mänsklig ondska och utanförskap. Vad var det som drev unga män (ja, jag vet att det fanns en handfull kvinnor med, men de mesta djävulstygen stod männen för) att finna sig själva i så mycket hat och ondska? Ika och Jon ger inget svar på frågan, i stället gör de något mycket modigare. De låter aktörerna själva genom intervjuer berätta om vad det var som drev dem och hur de idag ser på tiden som passerat. Även om flera i dagsläget ser på sig som vilsna unga män. Å den andra sidan fanns det vissa som inte ville ”leka” onda, utan som själva ville andas, leva och dö på mörkast sätt möjligt. Exempel på dessa var Pelle ”Dead” Ohlin och Varg Virkenes som inte bara är de mest tragiska, utan även varit två frontfigurer för en musikgenre som egentligen har mer att ge än sönderskjutna skallar, kyrkobränder och knivmord. Har du varit ett fan av band som Waitan, Dissection, Entombed och Nefilhem, eller bara är nyfiken på genren så är Blod, Eld, Död både en bra introduktion till genren och en berättelse om en musikstil och livsstil som många kan ha åsikter om, men som få verkligen levt ut till fullo!

p.s Jag hoppades att det skulle finnas någon sorts minne av min gamla vän Andreas Svensson och hans fantastiska teckningar, och på innerkonvolutet fanns denna bild med, men då som tryck till bandet Repugnant och deras Back from the grave. Vila i frid Andy!



lördag 10 november 2012

Back from beyond the grave!

Efter att varit nedgrävd i den svenska myllan ett tag reser sig en illaluktande rest av Antichrister upp från den grunda fuktiga graven. Gnistan att skriva ner de funderingar och tankar som flyter omkring på hjärnsubstansens kladdiga yta, har till slut genererat tillräckligt med kraft så att liket kan röra på sig. It ain´t dead, it just smells funny...

Sommaruppehållet har inte bara med sitt kalla och ogästvänliga väder bevarat liket väl, utan har även gett tillfällen till att förkovra sig i både film och litteratur. Även om det varit mörkt i graven, måste ju den kreativa ådran hållas i gång. Eller hur? 


Släktet
Guillermo Del Toro och Chuck Hogan har tillsammans skrivit vampyrtrilogin The Strain som finns översatt till svenska som Släktet (de två uppföljande böckerna är Förgörelsen och Evig natt). En ambitiös berättelse om hur vampyrerna tar över mänskligheten. Del Toro och Hogan har tagit inspiration från vampyrerna i Blade 2, Gamla testamentet och förintelsen för att berätta en historia som är både spännande, engagerande och välskriven. I Släktet handlar det inte om den klassiska vampyren i slängkappa som har en exotisk brytning som utdelar erotiskt laddade bett i vackra kvinnors halsar. I Släktet är vampyrismen mer lik en virussmitta, en zombiesmitta som hänsynslöst förvandlar män, kvinnor och barn till våldsamma vampyrvarelser som över tid avsexualiserar och avhumaniserar dem helt och hållet. I samklang med likande postapokalyptiska beräättelser som till exempel The Walking Dead, Romeros Dead filmer och filmer som Mutants, The Road och Stakeland så handlar det om de människor som klarat sig undan smittan och hur de klarar av den nya verkligheten som de är satta i. 

Tyvärr tappar böckerna lite av glöden i den tredje boken, men överlag var det sträckläsning som gällde för denna skribent. The Strain finns även som serietidning, varav det hittentills kommit ur åtta nummer samt att Del Toro har gjort uttalande om att The Strain kommer som teveserie inom ett par år.

Zomcast
Zombiebloggen Nej tack zombies har startat upp en zomcast där den älskade zombien är ämnet som kommer att diskuteras. Böcker, film, trailers och överlevnadstips angående zombies tas upp i första avsnittet som finns att lyssna på här nejtackzombies. Rekommenderas!


The Walking dead säsong tre
Då har äntligen säsong tre av The walking dead börjat. Om säsong ett liknas vid Romeros Dawn of the dead, säsong två med Fulcis långsamt stapplande papiermachie zombies är säsong tre mer i stil med 28 veckor senare. Tempot är snabbare, det är fler attacker av ruttna zombies och de mänskliga interaktionerna är starkare och mer gripande. För er som tappade intresset för The Walking dead under säsong två, försök att se den säsongen som ett mellanspel inför denna tredje stenhårda säsong!


Cabin in the woods
Se den. Ok? Bara se den!

Apropå stugor i skogen....
Remaken på Evil Dead ser mycket lovande ut i mina ögon. Vad tycker du?



Så vänner... då ska jag sätta mig på gravkanten, inandas den friska höstluften och fundera på om jag ska dra myllan över mig igen eller om jag ska stappla vidare ut ur skogen och än en gång sprida obehaglig lukt och textbaserad skräck omkring mig....



   



söndag 24 juni 2012

Dawn of the blogg stänger ner!

Det är aldrig lätt med avslut eller avsked. Ibland är det mellan människor, ibland är det svårt att inse att en film är slut eller att en bok inte har fler sidor att läsa. Jag har kommit till insikten att jag inte har fler bokstäver att skriva på Dawn of the Blogg, och det sista jag vill göra är en forcerad och krystad blogg. Tiden bortom tangentbordet upptar all tid och energi. När det sker zombierelaterade saker runt om i världen på riktigt (ja... nästan i alla fall) och jag inte tar mig tid att skriva ett blogginlägg om händelserna är det illa. För er med dåligt närminne så menar jag: http://www.miamiherald.com/2012/05/28/2821404/naked-man-who-tried-to-rip-the.html 
och http://www.dailymail.co.uk/news/article-1282647/US-cage-fighter-Jarrod-Wyatt-rips-training-partner-Taylor-Powells-heart.html . Jisses...


Bloggen har varit en lustfull ventil för mig att få skriva om zombies, film, musik, stora bröst och allsköns skit som min hjärna tänkt på för tillfället. Ibland har visat sig att ingen har läst inläggen, någon gång har jättemånga läst inläggen. Antal läsare eller besökare har varit trevligt att kunna utläsa via bloggers hemsida, men att ha många läsare i sig har aldrig varit någon drivkraft för mig. Även om ingen hade varit intresserad av att läsa det jag skrivit, hade jag fortsatt att skriva fram tills nu. Dock så känner jag att om det inte finns vare sig lust eller ork, spelar det ju ingen roll hur många som läser. De inlägg som fick mest respons var ju de om stora bröst, de om punkorkestern Luna Macabre, ansiktsfrisyrer (!) och de som handlade om zombies. 


Dawn of the Blogg i sig kommer få ligga kvar på nätet, som ett litterärt roadkill.  Måhända kommer Dawn of the blogg att en dag (kväll eller natt) resa sig upp ur graven och likt en illaluktande zombie attackera dig när du minst anar det! Den som lever (eller som är odöd, blir återuppväckt från den andra sidan, är odödlig...) får se! 


Jag vill passa på att tacka alla läsare för ert tålamod med felstavningar, syftningsfel, krystade formuleringar och dåliga skämt. Jag menade inget illa. 


Ta hand om er i livet vänner! 

Antichrister

lördag 14 april 2012

Örebro bokmässa 2012 vs zombies!


På Örebros Conventum invigdes Bokmässa 2012 igår med ingen mindre än hela Sveriges astronaut Christer Fugelsand som invigare/ huvudgäst. Han spelade dock en mindre roll till det faktum att jag och dottern besökte bokmässan. Dragplåstret för oss var att det hela eftermiddagen var föreläsningar om det finaste av alla filmmonster... zombien!

I det lilla Jeremiasrummet var det relativt fullsatt på de fyrtio stolarna under de tre föreläsningar som vi såg, vilket bådar gott för zombiens fortlevnad. Först ut var Herman Geijer vars föreläsning var att under 45 minuter ge en grundläggande historik för zombies, företrädelsevis från den vita duken. Geijer visste vad han talade om och undertecknad har inga större klagomål på vare sig framförande eller innehåll. Visst saknades många filmer och kanske skulle jag lyft fram Shaun of the Dead snarare än Zombieland eller Living dead at the manchester morugue snarare än Tombs of the blind dead, men det är mina högst personliga åsikt. Jag hade personligen inte kunnat varit lika insiktsfull eller fått med all viktig information på 45 minuter, så ingen skugga (eller headshot) på Geijer Intressant sak som Geijer även tog upp är hur snabbt som populärkulturen snappat upp delar av den i ständigt utvecklande mytologin kring zombies. Det var ju faktiskt först med Dan O´Bannons Return of the Living dead som zombies riktade in sig på hjärnan som viktigaste näringstillskottet. Idag vet varje förskolebarn med lite allmänbildning att det är det som zombies vill åt. Herman Geijer jobbar dessutom med en samhällstjänst genom att hålla i ABF kurser om zombies, läs här om det!


Nästa föreläsare kastade sig huvudstupa ner bland bokstäver och trycksvärta snarare än celluloida köttätarorgier. Jonny Berg, som driver swedishzombie, äntrade estraden och förankrade zombies i litteraturen. Från Richard Mathersons klassiska bok  I am legend  från 1954 fram till dagens fullkomliga influensaliknade explosion av zombielitteratur guidade Jonny oss åhörare kunnigt och insiktsfullt om hur zombielitteraturen de senaste tio åren har vuxit från att vara fanfiction på internet till miljonindustri både digitalt och analogt. Roligaste zombiekopplingen vad dock i inledningen där Jonny gjorde kopplingen antik litteratur och zombies med mesopotaniska opuset Gilgamesh. Well done!

Boktips från Jonny:
- Philip Nutman-  Wetwork
- Brian Keene - The Rising
- Craig Diloui -  Tooth and nail
- Madeleine Roux - Allison Hewitt Is Trapped: A Zombie Novel
- Även Max Brooks World war z och Zombie survival guide bör nämnas. Tack alla svenska förläggare som INTE valt att döpa den till Det våras för zombiesarna eller liknande på grund av Books pappa Mel!



Tredje, och sista, föreläsningen som vi såg var biträdande brandchefen Anders Friborgs underhållande föreläsning om Samhällets krisberedskap och individens krisreaktioner vid en zombiekatastrof. Friborg guidade åhörarna från tonåren som spenderades med att spela Drakar och demoner, vidare till räddningsarbete vid jordbävningskatastofer i Algeriet och Haiti till hur det svenska samhället skulle klara av en zombieepidemi. Det, i grund och botten, allvarliga ämnet till trots var Friborgs föreläsning mycket rolig och informativ. De två viktigaste sakerna som jag bär med mig efteråt är: att det är störst sannolikhet att det kommer att bildas medborgargarden uppe i norr i Sverige (utan att verka fördomsfull, som Friborg uttryckte det) samt att om du bli attackerad av en zombie som anser Friborg att nödvärnsrätten står över griftefriden. Så fundera inte på huruvida du ska undvika eventuella lagliga efterspel nästa zombie du stöter på, sikta mot hjärnan!

p.s Ja, jag skriver zombies i plural. Jag har förstått att det rent grammatiskt bör bli zombier, men det bär emot… jag skippar grammatiken för zombies och fortsätter att både uttala och skriva det zombies.

p.p.s Nu har jag bestämt mig. Efter noga genomtänkta diskussioner med mig själv så har jag kommit fram till följande; blir jag blir biten och smittad vid en eventuell zombieepidemi så vill jag gå ”all in” så att säga. Låt mig bli zombiefierad. Die young, be a good looking zombie!

p.p.p.s Hur Örebros bokmässa kan annonsera så sjukt dåligt i förhand men trots det lyckats få besökare är bara att gratulera!

p. p.p.p.s Note to self: Ta för fanken lite kort nästa gång du går på ett event. Dumskalle!

p.p.p.p.p.s Detta blogg inläggs skrevs till tonerna av Adrenalin Mobs Omerta skiva. 



torsdag 29 mars 2012

Tack för minnet!

Fantastiskt omslag på fantastisk film! Vem blir INTE sugen på att se den?
Jag har precis sett dokumentären Corman´s world, som handlar om den nu 85-år unga filmproducenten/regissören/rebellen Roger Corman (som påstår att han aldrig förlorat en krona på någon av sina hundratals produktioner). Cormans koncept på film sedan 1950-talet har varit att den ska vara billig att producera, snabb att göra, ha mycket action och ännu mera naket. Redan här märker den vältränade läsaren att vi har med en smart man att göra det är ju precis så bra film ska vara!

Nu kommer detta inlägg inte alls handla om Roger Corman. Inlägget kommer handla om att den sortens lågbudgetfilm, som Corman snart gjort i 60 år, vilken var den sortens film som släpptes tretton på dussinet när videotekniken slog genom på stort i början av 1980-talet. Detta betydde i förlängningen att de filmer som vi som tonåringar tittade på var ett smörgåsbord av exploitationrullar blandat med en och annan film från de fina salongerna. High five!

Ole, dole... dole?
Det är svårt att i dagens multiteknologiska samhälle försöka förklara på vilken grundläggande nivå videospelaren ändrade spelreglerna för hur vi kunde se på film. Innan videospelaren fanns det egentligen bara  två sätt att se film på: 

1) Bio. Självklart var jag utrustad med indian popcorn, ett paket gammaldags Nickel och en päronfestis i trekantigt tetrapack. Den lokala biografen i Laxå, Bergfästet, visade varje söndag cineastiska mästerverk som Tarzan och tjuvjägarnaRobin Hood - nävar och karate och Tintin och de blå apelsinerna. Det var tider det!  



2) Teve. Om någon av SVTs två kanaler visade en film så satt familjen klistrad och kikade tillsammans. 

Visst fanns det ett tredje sätt till... super 8 filmer. Seriöst. Hackiga filmer som kunde brinna upp och som var tokredigerade i absurdum och UTAN ljud... detta inlägg kommer inte behandla dem i alla fall. 

Att ha fått sett på film på ett nytt sätt förändrade saker!
På den kulturellt torra sandstrand som Sverige var vällde helt plötsligt en flodvåg av film in som gav oss filmiska kallsupar och som lät oss surfa ut på en ofantlig okänd ocean av celluloid. Jag simmade ut så långt jag bara kunde och har egentligen inte simmat tillbaka till stranden än, trots att mer än 30 år passerat sen dess. 

En klassiker
Plötsligt kunde vi se filmer som Dobbermanpatrullen, Trinity - djävulens högra hand och Fem till helvetet när vi ville. Vi kunde dessutom spola fram och tillbaka i filmerna, se dem flera gånger, pausa i filmerna när vi ville och hade man en riktigt bra video kunde man till och med se scener i slow motion. Det du! Plötsligt fanns filmerna där, och hade du tur kunde du få "äga" dem ett dygn när du hyrde dem. Inte längre var vi utlämnade till inköpsavdelningen på SVT eller på den lokala biorepotoaren, nu valde vi vad vi ville se! Och såg gjorde vi verkligen!

Än idag kan jag komma på mig själv med att bläddra i de kataloger som videohandlarna så generöst delade ut, och fortfarande kan jag minnas vilken känsla det var att hyra en film och stå vid de olika snurrställen och välja ut vilken film man skulle se. Här kommer den Cormankoppplingen om det nu är någon läsare som inte gett upp om den... Walters Video gav ut massor av Roger Cormans 60- och 70-tals produktioner som De vilda änglarna, Dödspendeln, Mannen med den röda masken och Boxcar Bertha. Om det inte vore för den oberoende filmindustri som bland annat Roger Corman byggde upp funnits, skulle de tidiga videodistributörerna kunnat köpt upp och gett ut så mycket film som de gjorde under de tidiga gyllene åren. Videon såldes med sex, våld och komedier. I bästa fall med filmer som innehöll alla tre komponenterna.



Videofodralen på denna tid var helt underbara i de flesta fall och när jag pratar om äldre filmer, ser jag ofta de gamla VHS-omslagen med mitt inre öga. Förutom oförglömliga lärdomar av film såsom: att kraften är med mig, att E.T vill ringa hem, att kung-fu mästare kan upphäva gravitationen närhelst de vill, att Effieltornet är synligt från valfri byggnad i Paris, att skurkar ofta skjuter riktigt illa och att alal kvinnor faller för hjältekaraktären i filmer, har jag samtidigt lärt mig ett och annat om olika kulturer och länder. Film är ibland ett fantastiskt media, och för det mesta ett alldeles underbart media!

 


Vilka var då favoritfilmerna på den tiden? (Jag vill göra klart att detta är innan jag började grotta ner mig i skräckfilm. Skräckfilm har jag bara hållit på med i 27 år.) I kompisgänget såg vi Bud och Trinityfilmerna (som alla filmern med Bud Spencer och Terence Hill kallades), Flykten från New YorkThe Norseman, Virus, The Octagon, A force of one, Race for the Yankee Zephyr, Deltagänget, Vampyrernas Natt, Apokalypse Now, Cannonball, Den siste fightern, Mad Max, The Road Warrior, De vilda gässen, Hajen, Gudfadern, Örnnästet, Slagskott, Nu blåser vi snuten, Nu blåser vi snuten igen, Den vilda fighten, The Warriors, Hämnd ur det förflutna, Nu fightas vi igen, Supernollan och icke att glömma Rymdens Eldfågel. Filmer som jag tror än i dag skulle klara av en tittning eller två! Någonstans bland mina arkiv har jag kvar gamla filmlistor på filmer jag sett OCH betygsatt. Ska se om jag någon dag kan uppdatera detta inlägg med en 10 i topp (och botten) lista? Har jag förresten nämnt att jag gillar en teveserie som heter Hoarders?

Influensatider
Det visade sig ganska snart att det fanns personer som visste hur man dubbade (kopierade, duplicerade, mångfaldigade, klonade) videofilmer, och hade man tur kände man någon som visste någon som hade en kompis vars farsa hade klassiker som Djungelmassakern eller Hell night. Visserligen fick vi även våra små skakiga händer på klassiker som Taxi Driver, Gudfadern, Apokalypse now och Hajen (filmer som jag i alla fall skulle fundera på om jag skulle låna ut till ett gäng 11-åringar). Med tiden lärde jag mig ett och annat om att kopiera film och de senaste två åren har jag rensat ut ett tusental kassetter. Inte helt utan sorg i hjärtat eller tår i ögonvrån… filmer med titlar som Emanuelle and the last cannibals, Bloodsucking Freaks, Nightmares in a damaged brain och Cannibal Ferox har alla fått ge vika för mer moderna, och platssparande, media.

Frankley my dear.. I DO give a damn!
Filmerna, och framför allt själva situationen att titta på dem, betydde något. Idag när allt är så slentrian med alla filmer; blu-ray, dvd, mkv och avi, när du i stort sätt kan se vilken film du vill, varstans du önskar, när du vill har mycket av känslan försvunnit. Precis som man ska använda underlägg till glas och koppar på teak-bord (don´t you respect wood?) borde filmerna få lysa av sin egen kraft, utan hjälp av lap-top skärmar, mobiltelefoner, PSP eller liknande. 

En bra film kan få dig att glömma verkligheten och vart du befinner dig under ett par timmar. En RIKTIGT bra film bär du dessutom med dig inom dig resten av livet, som Evil Dead 2 eller filmen nedan!




Ett förtydligande:
Ja, det var faktiskt så. Filmerna var inte "kopierade", utan folk sa att de hade "dubbats". Varför folk sa så, eller om det var ett lokalt uttryck i Laxå vet jag inte. Jag sa alltid kopierade och flyttade från Laxå så snart jag var myndig. 

torsdag 8 mars 2012

Anledningen till avsaknaden av uppdateringar beror på att...

... jag har så vansinnigt mycket att göra just nu. Detta behöver inte vara en nackdel, vi föredrar väl alla kvalitet före kvantitet?

Jag återkommer när ni minst anar det! :-) Under tiden kan ni njuta av denna fantastiska bild från en utställning. Det är uppstoppade hundar i konstverket, ingen datamanipulerad bild. Lysande!


tisdag 7 februari 2012

Blindkatter?



Häromdagen när jag och dottern var ute och åkte så passerade vi på vägen hem ett av Hertig Karls allés otaliga övergångsställen. Där vid övergångsstället stod en kvinna med sin blindhund och väntade tålmodigt (min tolkning) på att signalen skulle slå över till grönt. Hunden satt brevid henne , kollade in trafiken under tiden de väntade. Dotter ställer då frågan om varför man inte har blindkatter i tjänst? Tja… varför används inte katter som hjälp till blinda personer på samma sätt som hundar?

I mitt inre ser jag hur katter leder människor ut i vägen mot mötande trafik, hur de för fjärde dagen i rad tar med människan dit katterna själva vill gå och framför allt att katterna arbetar för att bli fria från det ok som människorna satt på dem. Som dotter så vist uttryckte det.. " att ha katter som blindkatter kommer sluta i död för människorna!". Katter är fria varelser och har ingen lust att göra saker som innebär att de inte kan:
a) äta
b) sova
c) bli klappade
d) sova

Typisk katt. En egoistisk livsnjutare. Bild tagen när husse/matte är ute.

Att få katter att prioritera bort sina olater och i stället göra osjälviska gärningar känns som en utopi. Sen det påståendet att det inte skulle gå att träna katter tror jag inte på. Jag tror helt enkelt att katter är alldeles för bekväma och smarta för att låta sig utnyttjas. Vill en katt ha något, så visst tusan ändrar den sitt beteende så att den får sin vilja genom. Detta gäller dock bara om det är för kattens fördel.

humans.. obey!

 Hundar är ju lite enklare och tycks vara rätt nöjda med att få vara behjälpliga till sina icke-seende hussar/mattar. Så länge de får lite mat, kärlek och ogenerat sniffa sig själva (eller andra hundar) i baken det vill säga. 

 Färdigexaminerade blindhundar på studentfest 2011

lördag 4 februari 2012

Vad gör Juholt egentligen på den här bilden?

Jag är medveten om att min hjärna inte riktigt är kopplad som alla andras, men visst tusan ser det onekligen ut som Håkan Juholt och kvinnan i förgrunden håller på med någon ekivok övning? Håkan the Dogger?


Bilden är tagen från Nerikes Allehanda. 


torsdag 26 januari 2012

Världens KULIGASTE och världens ÄCKLIGASTE!



I samklang med vad stora filmare som David Lynch, Alejandro Jodorowsky, John Waters och Lars von Trier gjort med sina konstnärliga alster kommer dagens inlägg blanda det roliga och fina med det sjuka och äckliga. Så det så.

Vad som erbjuds på internet är verkligen inte strömlinjeformat och delar av det som kan läsas och bevittnas på våra dataskärmar inte är menat för alla… om ens menat för någon i vissa fall. Det är ungefär som ett smörgåsbord… där delar av maten har förorenats med listeriabakterier. Alla blir inte påverkade av dem, men de som blir påverkade märker av det.

Personligen tycker jag att fördelarna med de upplysta delarna av internet överväger de delar av nätet där belysningen slutat fungera. Handen på hjärtat, visst har du skrattat och haft roligt största delen av din spenderade tid på internet? Annars skulle det ju inte finnas någon större anledning att återkomma? Förutsatt att du inte har starka masochistiska tendenser det vill säga. Och ett överflöd av dyrbar tid. Hur som haver, vi börjar med det kuliga.


The Artist
Snart kommer filmen The Artist  att ta världens bioåskådare med storm. Efter ett hett tips av Milbot så har jag lyckats få se två tidigare komedier med Jean Dujardin som spelar huvudrollen i The Artist. Det är två hyllningskomedier till 1960- och 70- talets spionfilmer, OSS 117; Cairio, nest of spies och OSS 177;  Lost in Rio. OSS filmerna kommer definitivt inte vinna några Oscars, men vinner i stället åskådarnas hjärtan. Det är kanske ett större pris? Vad vet jag? Filmerna är befriande lättsamma och tramsiga och Jean Dujardin i huvudrollen charmar sig genom filmerna på ett obehindrat sätt. Likt Leslie Nielsen i Nakna Pistolen filmerna klarar Dujardin av att blåsa liv i en karaktär på ett vis som många andra skådespelare inte skulle klara av.  Haft en pissig dag på jobbet/plugget/livet… kolla in någon av Dujarins filmer!




Food for Louis
Sen var den där mumsbiten… eh, jag menar äckelbiten. Filmmediat är delvis till för att utmana åskådarna och att flytta på gränser. All konst ska vara så. På den fiktiva delen har många filmskapare försökt gjort det inte som till exempel;  Luis Bunel och Dali i Den Andalusiska hunden, George A Romero med sina zombie filmer och David Lynch med Lost Highway och så vidare. På senare år har det dock varit inom den dokumentära genren som äckel har förtjust och förfärat åskådare. Jag tänker på filer/teveserier som Jackass, Dirty Sanchez, Wild boyz, Man vs wild, idol och Mike Rowes underhållande Dirty Jobs. Säga vad man vill… tittade ingen skulle de inte bli de suceér som de idag är!



Senaste ”stjärnan” är Louis som har den talangen att han gärna äter mat. Gärna animalisk mat. Gärna levande mat…. Är du kräkmagad? Kika dig då in på denna fantastiska  blogg om konditoribakverk! http://sockerrus.se/


Du som vill ”kolla på det senaste i äckel”… klicka på länken nedan. Don´t say I didn´t warn you!

sista chansen....



tisdag 17 januari 2012

American Horror Story


Ända sedan tevepubliken fick följa med till den lilla sömniga småstaden Twin Peaks 1990, så har tevebolag/producenter och regissörer försökt slå sönder de ramar som alltför länge stängt in detta filmiska format. David Lynch släppte, så att säga, ut formatet på grönbete... och inte tusan brydde han om sig att ta in det igen! 

På senare år har inte bara kvalitén på teveserierna ökat markant, utan de är nu svåra att skilja från biofilmer vad gäller scenografi, skådespelare, manus och regi. Teveformatet ökar dessutom möjligheten att ge större, och fler, dramaturgiska bågar, då dramat inte är låst av samma begränsade speltid som en film har. Serier som Boardwalk Empire, Sherlock, Homeland och Mildred Pierce visar på att det inte är något straff att behöva titta på teve istället för att gå på bio. 

Nu är det inte meningen att göra någon sorts lista över teveserier, utan tänkte tipsa den del av mina läsare som, i likhet med mig, har en fabless för skräckteman. Skräck på teve har funnits länge, och moderna exempel är Walkning Dead, Supernatural, Grimm, Pretty little liars, Vampire diaries och Den arga snickaren. Men det var först 2011 som den första riktiga vuxenskräckserien dök upp. I alla fall i mitt tyckte. Visst, Twin Peaks var spännande och X-files bjöd på ett och annat otäckt avsnitt, men lika ofta var det humor som drev historien framåt. Inte för att American Horror Story är helt utan humor, men här är humorn svartare än svart. 



American Horror Story, så heter alltså serien som jag tycker ni ska hålla ett öga öppet efter. En serie där vuxna tillåts vara vuxna, ungdomar får kämpa med att komma in i vuxenvärlden och de döda försöker få kontroll över de levande. En teveserie som skulle kunna vara skriven av Clive Barker. 

Karaktärerna i American Horror Story drivs av lust, hämnd, ilska och avundsjuka och då har jag inte ens nämnt de onda karaktärerna i serien! Handlingen i korthet utgår från att familjen Harmon flyttar in i sitt nya fina hus, komplett med mörka ekväggar och vackra Tiffanylampor, i ett försök att laga sin knaggliga relation. Huset har dock inget intresse av att familjen ska lyckas med detta. Huset kallas i folkmun för "the murder house" och familjen Harmon blir snart varse om att de inte är den första familjen som snärjts in i dess invecklade, och mördande, arkitektur. Vad som kunde blivit ett hem fullt av kärlek och förståelse fylls istället av svek, våld, sex och en och annan odöd som vill ställa till det för familjen.  


American Horror Story har bra skådespelare som Dyal McDermott, Connie Britton och Taissa Farmiga som trovärdigt och energiskt porträtterar en familj i kris. Min personliga favorit i serien är dock en fullkomligt lysande Jessica Lange som spelar grannfrun Constance Langdon. Lange är perfekt i rollen och har ett intensivt skådespel med glimten i ögat. Birollskådespelare som Frances Conroy, Denis O´Hare, Evan Peters, Kate Mara och inte minst 

Alexandra Breckenridge gör American Horror Story till 2011 års klart bästa skräckserie (sorry Walking dead). 


Kolla in öppningssekvensen! (ja, det är spegelvänt av någon anledning...)

tisdag 10 januari 2012

20.000 besök på Dawn of the blog!





Det var som tusan!


Grattis lilla bloggen!  Efter 264 inlägg om allt möjligt mellan himmel och jord har räknaren till slut passerat 20.00 besök. Nu ska jag inte lura mig själv, 3/5 av inläggen har jag skrivit om skräckfilmer och zombies. 1/5 del  av inläggen har handlat om musik och den sista futtiga femtedelen om allsköns underliga saker, en och annan viktig sak som ansiktsfrisyrer och framförallt handlade det mycket om stora bröst.


Fem i topp av besökta inläggen på Dawn of the blog är:


5. Nya låtarna finns nu att lyssna på! Luna Macabre strikes again! - 256 läsningar


Inlägg skrivet efter andra demon med Luna Macare släpptes digitalt!




http://antichrister.blogspot.com/2010/11/nya-latarna-finns-att-lyssna-pa-nu.html


4. Korta filmrecensioner - 534 läsningar


Tro det eller ej, jag lyckades skriva korta recensioner! 


http://antichrister.blogspot.com/2010/09/korta-filmrecensioner.html


3. Exploitation! - 543 läsningar


Artikel om exploitationfilm. Läs och lär!
http://antichrister.blogspot.com/2010/09/korta-filmrecensioner.html


2. Recension:Skandinavian Blue - The erotic cinemna of Sweden... - 725 läsningar

Recension av Jack Stevensons undehållande bok om pornografisk film i Sverige och Danmark under 1960-70 talet!

1. Stora bröst, höj din röst och skriv det först - 2219 läsningar

Ja, vad ska jag skriva... Stora bröst verkar sälja inlägg, så kom inte och säg att jag är en sell-out för mycket skriver jag inte om stora bröst. I och för sig har jag bara i detta jubileuminlägg nämnt stora bröst fem gånger! Det du! I inlägget nämndes även ansiktsfrisyrer, och sökte du efter "ansiktsfrisyrer"på google för något år sedan låg Dawn of the Blogg på tredje plats. Sjukt.. men sant.

För att på något sätt visualisera både Dawn of the blogg och toppinlägget  Stora bröst (sex gånger), höj din röst och skriv det först låter jag en bild med nyligen bortgångna Ingrid Pitt (från Vampire Lovers) pryda denna första plats. Grattis min lilla blogg, och tack alla ni som klickar er fram på den!