lördag 31 juli 2010

Recension: Skandinavian Blue - The erotic cinema of Sweden and Denmark in the 1960´s and 1970´s


Skandinavian Blue
The erotic cinema of Sweden and Denmark in the 1960´s and 1970´s

Författare: Jack Stevenson
ISBN 978-0-7864-4488-5 

Den svenska synden, det är ett begrepp som vi i Sverige levt med ett tag nu. Inte minst på grund av (tack vare?) alla rockstjärnor och filmstjärnor som när de besöker Sverige MÅSTE kasta ur sig den klassiska ”Ni har så vackra kvinnor i Sverige!”  Om du någonsin har undrat hur den svenska synden startade och vem som låg bakom den, greppa då tag i Skandinavian Blue.

Författaren Jack Stevenson förnekar sig inte. I många år har han rest runt i norden och europa och visat 8/16mm film på festivaler. Han visar filmer vars värde räknas i småören bland kutureliten, men vars riktiga kuturella värde inte kan värderas högt nog hos oss alla som älskar kultur och företeelser i de yttre cirklarna av det som anses som passande. Jack Stevenson har dessutom gett ut flera böcker tidigare som alla på ett intresseväckande och insiktfullt sätt tar sig an den sortens film som i stort alla har sett, men som  få öppet erkänner att de gillar. Tidigare verk av Jack Stevenson är: Desperate Visions: Camp America, Addicted och Fleshpot. Obligatorisk läsning om du är intresserad av undergroundfilmskapande i USA, knarkfilmer och om sexfilm.

Skandinavian Blue är en välskriven och essälikande bok på engelska som med informativ och initierad hand styr oss från de tidigaste ganska oskyldiga skandinaviska filmerna från tidigt 1960-tal till hårdporrfilmerna på 1970-talet. Det är inte ett uppslagsverk, utan är menad att läsa från början till slut, även om den kunskapstörstande läsaren snabbt kan leta sig fram till det den söker efter i bokens utförliga index.

Den svenska sommaren, eller hur den sexuella frigjordheten började lätta på kläderna
Det hela startade egentligen ett åtionde tidigare. I Sverige till och med! Arne Mattsons gjorde 1951  Hon dansade en sommar. Här uppvisades nakna bakdelar på badande svenska ungdomar och för första gången rodnade Moder Svea lätt på kinderna, inte ont anande om vad som väntade henne i nästa deccenium. Skandalen, och publiksuceén, var ett faktum och nästa film som visade naket var gjord av en viss Ingmar Bergman. Han torde vara bekant då han gjort Ormens Ägg med David Carradine. Hursomhaver, Bergman spelade in Sommaren med Monika 1953  och hade, förutom Lars (bunta ihop och slå ihjäl dom!)  Ekborg, en ung barbröstad Harriet Andersson i huvudrollen. Sveriges rykte som ett sexuellt frigjort land var härmed cementerat. Under den mer slagkraftiga titeln Monika, story of a bad girl fick den ett stort genomslag på den amerikanska undergroundscenen. Idag är det knappast någon som höjer på ett ögonbryn över ett par nakna bröst, men på 1950-talet var detta en skandal! En tidig nakenchock så att säga.

Det var många komponenter som skapade den enorma våg av lättklädda och tabubrytande filmer som senare skulle välla in över världens länder från skandinavien. Konst, musik, politik och kultur gick genom radika förändringar och krigsbarnen var nu arga unga tonåringar som ville förända världen. Allt var möjligt, även det omöjliga!

Jag tror att någonting är ruttet här i staten Danmark!
De nordiska sexfilmerna startade precis som i resten av världen med ”undervisnings”filmer, med originella titlar som;  Sex i Copenhagen, Sex i Sweden, Sweden: Heaven and Hell och inte förglömma den svenska Kärlekens Språk. Dessa var en förlänging av de mondfilmer som Jacopetti och Prosperi skapade med Mondo Cane och var ett utmärkt format att få visa upp nordenas sexuella frigjordhet, sex och  nakna kroppar. Nämnde jag nakna kroppar? Övergripande antalet av dessa ”dokumentärer” var enkla  och billiga producerade filmer som desutom var lätta att distribuera. Sex säljer som sagt. Hvergang!

Danmark blev snabbt känt som landet där sex och hor skedde helt öppet och inte blev det bättre när den danska censuren avskaffades 1969. Pornografiska biografer och bokhandlar sköt upp som svampar ur jorden och det fanns många som tyckte om ”svamp” så att säga! Självklart gjordes det även spelfilmer med vågade inslag med promiskiösa människor som; Jag, en kvinna, Gift, Jag är nyfiken gul (med Barbapappa och Lena Nyman), Anita, ur en tonårsflickas dagbok (med vackra Christina Lindberg och Stellan Skarsgård) och Fanny Hill.


Sex är mycket roligare än att bygga med Lego!
Kanske var det nordens stora fördel var att de vågade ta steget från undervisningsfilmer, även om  de fortsatte att producerades med en kanins rappa takt, till mer påkostade spelfilmer med erotiskt innehåll. Gamla förlegade värderingar sattes på prov och den unga generationen gjorde öppet uppror. Gärna nakna. Sex var något som var kul! Sex behövde inte vara något som vara vare sig farligt eller moraliskt fördärvande. Fler och fler så kallade gladporr filmer produceras, mest kända är de filmerna som hade Ole Söltoft i huvudrollen, Sängkanten filmerna och Tecken-filmerna. Värt att notera att Ingmar Bergmans dotter Annna var med i Skyttens tecken!  (som nu finns att köpa i en förtjusande DVD box). Det var betydligt fler som var inblandade i att skapa det från början bördiga sexuella landskap som bevittnade om nordbornas sexuella frigjordhet, som senare var med och skapade det sexträsk som gick under vid slutet av 1970-talet. I boken får du en god inblick på deras verk och i vissa fall även deras intentioner.


Det som är Skandinavian Blue största fördel är Jack Stevensons sätt att närma sig ämnet. Som slipad pornograf vet han att att sexfilm inte bara dyker upp utan anledning, utan att det finns samhälleliga krafter bakom allt som sker. Så inte bara är boken en kronologisk genomgång av filmer, utan tar även hänsyn till hur samhället reagerade på de filmer som blev allt grövre och grövre med tiden. I Danmark, vars globala bild är ett öppet och frigjort land, blir det intressant att veta att även hos våra liberala grannar har det funnits krafter som protesterade mot den frigjordhet som filmerna speglade.

Att det ligger flera års arbete bakom boken och ett stort kunnande om genren går inte att ta miste på. Till bokens nackdel är att en del av beskrivningarna av filmernas handling blir lite väl ingående ibland och varför finns inte Ole Söltoft med i indexet i slutet? Men det är petitesser i sammanhanget och inte vill man som läsare skicka den syndfulla dvärgen på Herr Stevenson för det. Skandinavian Blue en underhållande och faktasprängd bok som skriver om ett tabubelagt ämne med torr humor och som aldrig blir vare sig spekulativ eller som tar till billiga knep för att locka läsaren. Inte ens den digra samlingen bilder som finns i boken är direkt sexuella eller provokativa. Skandinavian Blue är en bok som vill förklara och berätta vad det var som egentligen hände under de där årtionderna och lyckas med den föresatsen föredömligt. Skandinavian Blue är definitivt boken för dig som vill veta vad norden har mer att erbjuda än Legoland, Gröna Lund och Ingmar Bergman! För som våra utlänska stjärnor brukar uttrycka det ”Ni har så mycket vackra kvinnor i Sverige!”


Intervju med Jack Stevenson 
av Christer Persson 

Q: How is it that an American is so interested in Scandinavian sin and devotes so much time and effort to get the word out to the world?

A: I have always been interested in the way modern mythologies have been spread (and sometimes created) by popular cinema, and to my generation (I am 54) Scandinavian cinema had a huge impact. In SCADINAVIAN BLUE a Danish journalist comments that the movie CHRISTA could only have been made by a foreigner and perhaps the same is true of my book which is really as much about America as Denmark or Sweden. The fact that I have lived in Denmark for 17 years (after marrying a Danish girl) as allowed me to understand the story on a deeper level. In a practical sense it was the story I could write because I lived here and know the language and culture relatively speaking. But also as I say a story I was personally interested in. I remember as a teenager all the rumors about the film I AM CURIOUS YELLOW that swept the small town I was living in. To young men in America in the late 60s Sweden and Denmark were indeed mytological places. The sexual revolution happened there first, these countries entered the future first.

Q: Can you tell us a little about the film shows that you´re showing at festivals? What kind of themes do they have, and what are the reactions from the audience?

A: I have written the book over the course of 7 years and for 4 years I have been lecturing on the subject at film festivals in Europe and America, screening a selection of feature films, trailers and outtakes that outline the evolution of Danish and Swedish erotic cinema from the 50s into the 70s. The feature films include ADVENTURE IN DENMARK, WITHOUT A STITCH and other movies.

 Q: If you got to choose one Danish and one Swedish film that really embodies the Scandinavian sin, which ones would that be?

A: That is a difficult question because one must define the term SIN and that is in the eye of the beholder and depends on the era. Is hardcore XXX pornography sin or not? For example I A WOMAN was far more daring and shocking film for audiences of the time than the hardcore pornographic films that came out later. And what is perhaps the sickest film, THE SINFUL DWARF was not even particularly  Danish. THRILLER, A CRUEL PICTURE, the sickest movie produced in in Sweden was also not particularly Swedish. It was the obsession of one individual. So I really have trouble coming up with single films that embody the two countries. When people talk about the concept of SIN in movies I always think of the Liz Taylor movie BUTTERFIELD 8 which is far more sinful than DEEP THROAT.

Q:The kind of films that you write about is not the newer bunch of movies that you easily can get hold of. Aren´t there any new films that rises your interest?

A: I am not a great fan of the newer films which can all be said to be art films. I am more a fan of what could broadly be called exploitation cinema and the 50s through the 70s was the golden age of Scandinavian exploitation cinema. It ended at the start of the 80s. I am simply not much interested in mainstream commercial cinema today - or art house cinema. The selection of films one can see in movie theaters today is very narrow, but on the other hand I never watch films on DVD except for research purposes. And I do not go to film festivals unless I am invited to show one of my programs. I am out of the loop and happy to be there.

Jag tackar Jack Stevenson för hans tid och förlaget McFarland för kopia på boken!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar