onsdag 28 oktober 2009

Dawn of the Blog på radion?

Visst serru! Imorgon Torsdagen den 29/10 kommer undertecknad att vara med på Radio Örebro klockan 11.40 och ska prata lite om filmer att se på Halloween! Ni kära läsare kommer antagligen att känna igen varenda film och det är bra det, för jag kommer antagligen att:

1. Sluddra
2. Prata snabbare än Mr. Wolfe i Pulp Fiction
3. Svimma
4. Glömma hälften av vad jag ska säga och försvinna ut i någon onödig anekdot om när den där regissören ville att den kvinnliga skådespelerskan skulle ta sin hund och sedan mötas i trailern där den manliga skådespelare har jordnötssmör och.... ja ni ser!

Ville bara passera det vidare...Just det STORT TACK till Bo på Bio Roxy! Intervjuen kommer att sändas från stora salongen på Bio Roxy!

Dagens fail! Synd att de inte sökte en messerswisser!

Eller är det en besserwisser de behöver? Klicka på bilden för att se vad det står!

tisdag 27 oktober 2009

Blandad kompott idag på bloggen. Datachock, Intervjuscoop, bröst nämns i förbifarten och skräckfilm



Såg detta i tidningen och det första jag kom att tänka på var...
"Came-with-the-frame-family" För de ensamma som inte har något egen familj kan ju faktist få både utsmyckning till hemmet OCH en historia till varje ram! Det är ju inte illa!


Egentligen är det ju inte speciellt sensationellt att affärer faktiskt lurar på köpare använda saker. Det som förvånas är kanske att kunden faktiskt luras. I dagens samhälle där vi klagar på överkonsumtion och slit-o-släng är det väl på ett sätt bra att saker inte bara skrotas? Däremot kanske butikerna ska ta och radera hårddiskar och tömma mobiler och kameror på information innan de säljs vidare? Kanske inte så kul om den lokala swingersklubben lämnar tillbaka en kamera efter en temahelg eller om någon smygfotat stora bröst på stranden (ha, där fick jag med stora bröst igen!). Det skulle väl inte vara så tokigt med en ”rea”-hörna i teknikaffärerna? Trots mina tidigare klagovisor om loppisar så går det ju inte att missa att vi svenskar är tokiga i begagnade saker egentligen!

Vill även informera om att min intervju med John Morghen har blivit publicerad på den amerikanska skräcksajten http://www.horrornews.net/ . Riktigt roligt även om jag faktiskt trodde de skulle fixa vissa grammatiska fel som jag glömde ändra innan jag skickade texten till dem. Rackarns kul hur som helst och en eminent webbsida med massa kul!

På torsdag bär det iväg till huvudstaden (Stockholm, inte Laxå för er som undrar) för att vara med på prisutdelningen på tävlingen som Swegore anordat tillsammans med Warner Home Video av The hills runs red. En ny skräckfilm som inte alls är så pjåkig, och den lyckliga vinnaren har möjligheten att ta med sig 25 kompisar på en exklusiv visning!

Dagens I-landsproblem. Varför vaknade jag kvart i sex på morgonen när jag inte behöver gå upp så tidigt?

onsdag 21 oktober 2009

Dagens tidningsgrunka! Stora bröst del 2




Så.. ännu ett sätt att få mer träffar på google! Men måste även påpeka det geniala pr-tricket av Västerbottsnytt som gör en "nyhet" av att deras kvinnliga reporter visar ett generöst dekolltage på SVTplay! Som tidigare sagt (skrivet, tänkt, handgestikulerat).. stora bröst säljer!

Kanske inte behöver skriva några originaltexter längre? Dagstidningarna ger ju uppslag så det räcker...

Life is like a box of chocolade... crunchy frog? Larksvomit?

Ha! Nu förvirrade jag dig allt kära läsare. Inte ett dugg information i rubriken om vad inläggget idag kommer att handla om! Lite hederlig vardags-blogg-terrorism! Det har varit skrämmande tyst om mina tangenter här ett par dagar nu, efter en extremt produktiv bloggperiod. Det beror inte på att jag har slut på ämnen att skriva om (eller som här då jag har ett ämne som handlar om att jag har ämnen)eller att jag har tröttnat på att blogga. Det är väl mer så att livet händer ibland också, någongång mellan e-posten, jobbsök, matlagning och filmtittning. Ibland kan det vara negativa saker (typ moderater, skosnören som går av, vulkanutbrott eller tonåringar)eller postiva saker (vackert väder, kärlek, zombies). Denna gång beror avbrottet faktiskt av en kul sak. Banne mig!

Efter att ha plågat grannar och sambo med "dunkadunka" ljud genom att spela på mitt digitala trumset i lägehneten, har jag tagit steget ut till att spela tillsammans med andra människor igen! Med andra ord, det verkar som jag har börjat spela i ett band. Hail Satan! Kiss Buddha! Greetings to God! Virgins to Mohammed!


Jag passar på att skriva ett positivt inlägg om detta INNAN de andra bandmedlemmarna inser mina begränsningar bakom trumsetet! Jag har länge velat försöka ingå i ett musikaliskt sammanhang, varav spelningarna på ett par kalas blev frukten av den önskan. Nu var det endast covers som gällde, i detta nya sammanhang blir det dock mest bandets egna låtar. En utmaning som känns riktigt kul!

Om det finns någon av er läsare som vill köpa ett digitalt trumset finns annonsen här: http://vend.se/ad.php?4374

Jag tänker försöka införskaffa ett akustiskt trumset för största möjliga oväsen och för att skaffa lite mer utryme hemma!

För att visa på hur jag INTE spelar, men hur kul och intressant det är med någon som kan spela trummor så bifogar jag ett skönt klipp på Mike Portnoy.



fredag 16 oktober 2009

Men kära dagstidningar!


Lite opassande artikel under kanske?



Speciellt om de få poliser som finns är godhjärtade rymdvarelser med en fabless för blommor?


torsdag 15 oktober 2009

Hjärndött



Nej, det är inte ännu ett inlägg om zombies, zombiefilmer eller hur jag fungerar på morgonen. Det handlar om actionfilmer som inte vill vara något mer än actionfilmer. Inga budskap, ingen politik eller inte tillstymmelse av att konstruera någon avancerad berättelse. Det är filmer vars syfte är att visa skottlossningar, slagsmål, sunkig sexism och massor med explosioner. Ungefär som att som att uppfostra tonåringar med andra ord, fast utan sexismen då.

Kritiker hatar dem och de flesta skulle snarare erkänna att de ser transexuell dvärgporr hellre än att de ser ,och njuter av ,90 minuters hjärndöd actionfilm. Jag gillar dem (actionfilmerna alltså… ) men då är ju jag rätt hjärndöd själv. Ofta är det fantastiskt skönt att se en film som inte ens försöker vara annat än underhållande och som inte skäms för det ett dugg. Det är faktiskt inget fel att vilja underhålla, eller hur?

Vissa skådepelare har byggt hela karriärer på detta, som Steven Segal, Jason Statham, Sylvester Stallone, Jean Claude van Damme och inte att förglömma vår egna Dolph Lundgren. Oräkneliga är deras direct-to-video/dvd filmer och outtröttligt fortsätter de att medverka i film efter film. Underligt nog vet jag nästan inga som ser på filmerna, men om det inte fanns något kundunderlag skulle de ju knappast fortsätta att spela in dem? Och jag ser lätt en korkad actionfilm inspelad i Bulgarien före en Ingmar Bergmanfilm.

Hur som haver, var modig! Kasta bort ditt förnuft! Strunta in att ha politisk korrekt filmsmak! Omfamna lågbudgetactionfilmerna och håll dem nära ditt bröst! Vart annars kan man njuta av välskrivna one-liners som ”let´s rock” och ”I´ll kill you!”, få uppleva hur två främlingar hinner få ett fungerande kärleksförhållande med medföljande sex tidsmässigt någonstans mellan en byggnad som sprängs och en biljakt, en massa omotiverade explosioner, grymt långa slagsmål och skurkar med skäggstubb och mörka solglasögon. Dessa filmer håller envist kvar i gamla schabloner som är väl inkörda så att vi som åskådare inte ska behöva ens fundera på vem som är god eller ond, kvinnor är till 99 % våp som trippar omkring i högklackat och alla män har svart bälte i valfri kampsport och är dessutom rackare på att skjuta med två pistoler ( i alla fall efter Hong Kong filmens framgångar i väst under tidigt 1990-tal).

Några tips för dig som är modig!


Jean Claude Van Damme

Maximum risk - underskattad pärla av Ringo Lam.
Universal soldier - Med Dolph!
Double Team – Några riktigt snygga slagsmål. Regi av Tsui Hark, viss keografi av Sammo Hung!
The Shepard – Rätt snygg och underhållande film inspelad efter JCVD.

Sen för alla Van Damme belackare. Se JCVD och återkom till mig om era intryck om ett av, i mitt tycke, 2008 års bästa skådespelar prestationer!


Steven Segal

Marked for death – ger övervåldet ett ansikte
Hard to kill – ger övervåldet en torso
Out for justice – ger övervåldet ben att sparkas med
Under siege – riktigt bra film med Gary Busy in drag och Tommy Lee Jones i bandana!


Dolph Lundgren

Red Scorpion – kladdig och trevlig
The Punisher – bättre än Thomas Jane kalkonen
Man of war – ”spring era jävlar!”
Black Jack – John Woo regisserad tevefilm
Command Performance – Dolph som rock trummis och slå-på-käften expert! Kan inte bli dåligt!


Jason Statham
The transporter 1-3 – Från punkt A till B med mesta möjliga action!
Crank 1-2 – Underbart hysteriska filmer. Tvåan är så anarkistisk så jag gapade i mellanåt. Smörjolja + hagelgevär=… ja se filmen själv!
Revolver – av Guy Ritchie
The One – Statham och Jet Li
Death Race - mer korkad än så här är det svårare att bli


Sylvester Stallone

Cliffhanger – en av de bästa I denna genre. Av Renny Harlin
First blood fram till Rambo – förra årets kladdigaste actionfilm
Assassins – mot hunken Antonio Banderas
Judge dredd – inte alls så dålig som en del vill få den till!

Sen är det ju så att nästa år samlas Stallone, Statham, Li, Lundgren i pang-pang filmen The Expendables. Hjärndöd action, check! Explosioner, check! Korkade one-liners, check!, kvinnliga våp, check! Slagsmål, check! Kolla trailern och skit i vad du BÖR tycka om och låt reptilhjärnan ha lite kul också. För tråkig kommer filmen knappast bli!


onsdag 14 oktober 2009

Men vänta lite nu!


Och ändå är hon med på bild på nätet på en av Sveriges största dagstidningar och förklarar vart man kan hitta fyllebilder på henne! Attentionwh**e?

måndag 12 oktober 2009

Dagens fråga och svar



Svar: Skilj dig och skaffa en yngre man!

Ninaninaninanna... ninannananana.ninannanininannana… ninannnananina… nana nananina..

Nej, det är inte ”The Knights who say NI!” som har tagit över, det är melodin till veckans boktips (skramla gärna med nycklarna samtidigt som du nynnar med)!

Det är ett par böcker till som jag vill rekommendera. Hösten knackar på fönstret och bladen faller till marken snabbare än Enrons börs föll för ett par år sedan. Istället för att som förr i tiden ”kura skymmning” finns ju idag alternativet att tända en lampa och läsa en bok (eller bok-bok-i-bokbok som Sally skulle säga). Så kryp upp i stolen (sängen, cellen, hängmattan, lianen) och öppna pärmarna på en bok och låt dig svepas med till någonstans mindre höstigt (om du inte läser Höstlegender det vill säga)!



1. Are you morbid? Thomas Gabriel Fischers självbiografi över sin Schweiziska bragd, Celtic Frost! Det finns inte speciellt många metallband från detta svårstavade land , men vad gör det? Celtic Frost reste sig ur askan av Hellhammer och intåg snabbt en självklar plats på metallscenen på 1980-talet. Från att ha varit ett tungt mangelband utvecklades bandet i snabb takt till att vara ett av de mest progressiva och nyskapande banden. En intressant och rolig läsning med en stor personlig självkännedom från Fischer (eller Tom G. Warrior som vi fans känner honom som).


2. Addicted Jack Stevenson satte ihop denna kompilationsbok om drogfilmer från runt om i världen. Sverige representeras av någon typ som heter Christer Persson som skrev om Mods-trilogin. Ja, det var dagens ogenerade reklam för mig själv!


3. Jenna Jameson – att älska som en porrstjärna Ännu en naken (du vet vad jag menar) självbiografi av och om en av de största porrstjärnorna i modern tid. Ogenerat, insiktsfullt, alltid överraskande och med en stor portion humor får läsaren följa med Jenna från liten blyg lantlolla till världens mest kända vuxenstjärna



4. Mister B. Gone Clive Barkers senaste lilla bok. Denna gång mer pamflettliknande än hans tegelstensverk som Imajica eller Weaveworld. En liten skröna om en demon från en av de nedre regionerna i helvetet som har tagit en bok i besittning. Ja, och vilken bok det är upp till dig att upptäcka. Inte så otäck eller chockerande som rolig och putslustig.



5. Kenneth Anger´s Hollywood Babylon Ja, om du tror att dagens stjärnor i Hollywood är dekadenta och mystiska, då kan det vara läge att läsa denna klassiker och få se att de minsann kunde festa, mörda, våldta, supa, knarka redan för mååånga år sedan. Skämmande och hemsk bok. Intressant och svårsläppt bok.

Så… nu har du fått ett par tips. Så vad väntar du på? Jasså, du vill fortsätta läsa lite på bloggen först? Varsågod! Och glöm inte att: by the time you have read this you have already read it!

söndag 11 oktober 2009

Men det var då själva....


Er trogna läsare (ett annat ord för er som tydligen inte har något bättre för er än att läsa flestavningar, syftningsfel och onödig kuriosa här) vet att jag gillar (älskar, hatar) ett litet spel till PS3 som heter The Last Guy. En sort kombination av "masken" och springa och rädda människor från monster. Svårt att lista ut att jag skulle spela något sånt... Hur som haver, nu är det en bana som det har gått troll i (eller zombies för att vara exakt) och jag har "fått för mig" att jag ska sluta spela den banan om jag får 10.000 poäng. Och som jag har kämpat, funderat ut strategier och klurat... och så en dag... kunde det vara så att jag fick... 9.999 poäng. En neslig liten siffra för lite. En ynka poäng saknades. Men jag tänker inte ge upp... 10.000 here I come!



En liten lista för att avsluta helgen:
1. Dåligt väder på söndagar. Toppen för slöa nattsuddare som inte behöver ha dåligt samvete för att man skrotar omkring inomhus.
2. Katter som slöar



3. Goda släktingar som kommer med gott fika!

So long så länge.. och ett skämt från igår som tål att upprepas (bör läsas högt):

- Hey Johnny, vad är det för cool apa som hänger där på byggnaden?
- Det är en balkong!
Edit: har fixat några felstavningar och låtit en och annan varit kvar för sakens skull!

torsdag 8 oktober 2009

Filmtips till Halloween

Halloween bild av Andreas Svensson R.I.P killen!

Då var det dags att plocka fram pumpor, döskallar och rota reda på det där liket du har undanstoppat i förrådet i svarta sopsäckar. Det är snart Halloween igen! Till kristna organisationers stora förfäran har denna amerikanska företeelse rotat sig ganska bra i Sveriges mörka hösttraditioner. Samtidigt som du pyntar hemmet med spindelväv och åderlåter husdjuren så du kan stänka lite blod på väggar och tak, letar Guds arme upp telefonnummer till närmaste leksaksaffär för att skälla lite innan de fördriver resten av dagen med att skriva fördomsfulla insändare till lokaltidningen. Härligt att leva i en demokrati (det var inte ironiskt, alla får plats i ett modernt samhälle, även om en del bör klämmas in i ett hörn där de inte får mycket mer luft än de kan andas pytte-pyttelite)!
Som en tjänst till er ska jag även detta år tipsa om lite film att fördjupa skräckkänslan med där hemma! Det är ju trots allt en trevlig och gosig höst. För dig (”er” känns lite förmätet att skriva) som läste ett liknande inlägg förra året och som märker att det är titlar som återkommer… ja, en del titlar är desamma. Kan ju inte bortse från bra filmer och krysta fram andra bara för att.

Gorehunden:
Braindead
Martyrs
Inside
Grotesque
Meat Grinder
Planet Terror
Hellraiser
Klassikern: Re-Animator

Thrillertittaren
Seven
Basic Instinct
Cape Fear
Den sista färden
Psycho


Klassikern: Wicker man

Djävulsdyrkaren
Omen
The devils rain
The devil rides out
Mark of the devil
Witchfinder General


Klassiker: Exorcisten

Spökjägaren
Poltergeist
The Abandoned
The Broken
The Ring
Riket 1 och 2
The Frighteners


Klassiker: The legend of Hell House

Fegisen
Best of Bingolotto (eller var det för hardcorefansen?)


Nekrofilen:
The Beyond
City of the Living Dead
Shaun of the dead
Zombie Flesh eaters
Dawn of the dead



Klassikern: Night of the Living Dead

Dateskräckisen
Scream
The Children
Fredag den 13:e (ta rebooten!)
Terror på Elm Street

Klassikern: The Changeling, den från 1980. (denna funkar bra, vet av egen erfarenhet)

Familjeskräckisar
Vikarien
Nightmare before christmas
Monsters vs aliens
Monsters Inc.
Corpses’s Bride
Casper
Lilla Spöket Laban ( då vill jag att du ska se den gamla hederliga teveproduktionerna. När spökpappan blir sjuk… sjukt bra!)

Klassikern: Trick and treat. Tecknad film med Kalle och Knattarna.

Sexälskaren:
Zombie strippers
Mark of the whip
Re-Penetrator


Klassikern: Night of the giving head

Halloweenfilmer
Halloween
Trick ´r treat

Klassikern: E.T (ja vaffan, det är inte en skräckis, men den är så bra!)

Just det… ett par musiktips under tiden du väntar på att det ska ringa på dörren och medans du dammar av farföräldrarnas dammiga lik!


King Diamond - Valfri skiva
HelloweenHelloween
John Carpenters soundtrack till Halloween
Celtic FrostMorbid tales
Annihilator - Alice in hell
Black SabbathSabbath bloody Sabbath
Mercyful FateDon’t break the Oath
Savatage - The dungeons are calling

Så slipa motorsågen, sy klart den där rocken av människohud och peta ner rakblad i godiset… frosten liggen kvar på taken och endast psykopaten är vaken!

onsdag 7 oktober 2009

Ehhhh?


Svar: För att statymakaren designade penisen i uppåtböjd position?

tisdag 6 oktober 2009

Vad är "bra" eller "dålig" film?

Vad är bra film egentligen? Härom tvista de lärda. Eller är det så att de lärda snackar/skriver en massa skit? Som gammal filmstuderande har jag läst en hel del (massa) texter om intertextualitet, montageteknik, olika teorier om filmens inneboende komponenter och dess påverkan på åskådaren. En massa fina ord och många filmforskare förankrar sina teorier i psykoanalysen och i genusforskningen. Good for them! Det hela blir dock problematiskt när det börjas delas in i ”bra” kontra ”dålig” film. Personligen älskar jag aldrig film så mycket när det är film som ofta anses som dålig, så det så. (ok, jag erkänner att jag hatar massa filmer och genrer, men jag låter bli att kolla på dem, och försöker låta de som tycker om dem tycka om dem. Även om det är svårt när det gäller en del).

En liten lista på tre filmer som jag (och många andra) tycker är bra, men som ”gemene” man/kvinna och filmforskare hatar följer nedan. Förklarat på tre sätt;
Fördom: Speglar gemene man/kvinnas uppfattning
Stolhet: Hur den skulle kunna förklaras ur ett kort filmvetenskapligt sätt. Många fina ord för AWSOME!
Antichrister: Vad jag personligen känner för filmen.

1. Evil Dead 2.
Fördom: Den är ju blodig! Den är ju så overklig! Vilka jobbiga kameravinklar!

Stolthet: Sam Raimi visar, sin filmestetik trogen, att han är en av de få autererna inom skräckgenren med sin uppföljare till The Evil Dead. Evil Dead II är konstruerad på samma sätt som sin föregångare men är mer raffinerad tack vare en högre budget och Sam Raimis filmiska mognad. Filmen är full med intertextualitet och hänvisningar till den första filmen och åskådaren blir belönad vid ett flertal scener om den innehar kunskap om originalinstallationen. Dock tar del två ett annat spår ett tag in i berättelsen och lämnar åskådaren utan vetskap om vad som ska ske härnäst. Först blir åskådaren invaggad i tro om att den har kunskap om de händelser som kommer att nystas upp, men sedan rycker Raimi bort mattan under fötterna. Ett kanske inte helt originellt drag, men inte helt utan sina fördelar och överraskningar. Bildspråket är fullt av symboler och det förekommer många detaljer som genrefansen lätt kan läsa av och hänvisningar till andra skräckfilmer förekommer frekvent. Evil deads tvås misé en scen är noggrant byggd och Raimi utnyttjar till fullo tre-punkts belysningen till fullo. En film som inte bara vågar utmana de visuella konventioner som dagens moderna filmindustri visar på genom att korsa 180 graders regeln, utan som även inbjuder åskådaren till en emotionell berg-och dalbana i humorns tecken. Även om skämten levereras paketerade i blodiga paket.

Antichrister: Det är ju helt klart en av världens bästa filmer! Bruce Campbell med motorsåg! Kan det bli bättre? Groovy!


Scen ur Evil Dead 2. Mestadels kul då Bruce Cambell slår sig själv en massa.

2. Zombie Flesh Eaters

Fördom: Kan någon tycka om en sån här film alla? VA? Det är så dåliga skådespelare och manuset är ju tunnare än idoljuryns samvete! Kom igen, vad ser DU i en sån här skitfilm?

Stolthet: Italiensk filmindustri har vid flera tillfällen tagit tillvara på de koncept som övrig filmindustri har skapat och sedan stöpt om det i sina egna italienska, temperamentsfulla, formar. Konceptet med zombies, eller levande döda, kan verka som billigt och spekulativt, men i händerna på en regissör som Lucio Fulci utmanas inte bara den goda smaken utan även förmågan att inte blunda för våldet. Bokstavligt talat i en scen. Med ett vackert foto i cinemascope utnyttjar Fulci, precis som andra mästare som Welles och Leone, djupet i bildkompositionerna och karaktärernas position till varandra. Fulci är inte rädd att låta kameran zooma in på det våldet som sker i filmen och låter gärna kameran stanna kvar lite längre än vad hans amerikanska kollegor vågar. I samklang med dåtidens brytande av filmiska tabun vågar Fulci visa både den kroppsliga förändringen av de levande döda, likväl som en grupps försök att överleva tillsammans. Slutscenen i New York visar inte bara på ett öppet slut, utan är även en analogi för att det moderna samhället är lätt att rasera om naturen vill.

Antichrister: Zombies! Papier-Machie och lera som make up! Ögonvåld! ZOMBIES!



Zombie Felsh Eaters trailer. Lite våldsam.

3. Cannibal Holocaust

Fördom: Fy fan vilken sjuk film! Jag har dessutom hört att de mördar folk på riktigt i filmen!

Stolthet: Ruggero deodato, som har jobbat med italienska storregissören Rosselini, återvänder i Cannibal Holocaust än en gång till temat med hur långt människor kan gå. I hans förra kannibal film Ultimo Mondo cannibale, handlade det om en persons kamp för överlevnad, medan temat i Cannibal Holocaust är hur lång kan en filmskapare gå för att skapa en film. I filmen i filmen, the green inferno, visar Deodato på en mästares hantlag. Han bemästrar den dokumentära stilen han efterstävat till perfektion. I sann cinema verité anda, där filmskaparen provocerar fram skeenden i filmen låter Deodato den fiktiva dokumentärfilmaren Alan Yates och hans filmteam utsätta urbefolkningen i Amazonas för både grymma och sadistiska handlingar. Allt för att skapa en film. Deodato låter teamets kamera strejka, repor på filmen, ljud som försvinner, med andra ord saker som inte sker i en ”vanlig” film. Genom att filmen är handhållen och till synes orepeterade skeenden utspelas framför åskådaren är det svårt att förutse vad som kommer att ske härnäst. Förutom att det antagligen kommer att både uppröra och chockera. Cannibal Holocaust utmanar den goda smaken på sätt som än i dag är svåra att överträffa: autentiska djurmord (varav sköldpaddan är det mest omdebatterade), en grafisk våldtäcktsscen, en indiankvinna spetsad på en påle och det oundvikliga blodiga slutet för de moraliskt korrumperade filmskaparna. Ramhistorien med Professor Monroe är smart berättad med extremt konventionella kamerapositioner och klipp. Allt för att sedan förstärka den dokumentära filmens skakiga kameraföring och tekniska brister. En obehaglig film om människans förmåga till att utföra grymma handlingar för egen vinning och en filmisk kommentar till den italienska filmgenren mondofilm.

Antichrister: Jisses vilken bra film!



Cannibal Holocaust trailer. Våldsam.

lördag 3 oktober 2009

Till minne av Stevie Ray Vaughan

I klassiskt rockstjärnemanér så togs Stevie från oss alldeles för tidigt i en helikopterkrasch den 27 augusti 1990. Men innan dess hann han spela in en hel rad oförglömliga låtar och spela gitarr på ett sätt som få gjort innan och ännu färre efteråt. Hans intonation med nerstämd gitarr och till synes outtömligt förråd av riffs och licks imponerar än idag. Som en kompis sa, Stevie spelar inte gitarr, han pratar gitarr. Så sant, så sant. Stevie spelade bl.a gitarr på David Bowies klassiska Let’s dance, men ville inte turnera med Bowie, då det var för mycket koregrafi på scenen.

En karriär som kantades av en hel del alkohol och droger, påverkade honom så mycket att han till slut till och med kollapsade på scenen. 1986 togs han in för att behandlas och efter det tog han sig upp på karriärstegen igen och nådde toppen av sin populäritet. Då sveptes han bort. Du är saknad Stevie! Idag skulle du ha fyllt 55år!

Visst det är lite långa klipp, men lyssna på dem. Luta dig tillbaka. Life without you är bländande vacker, Voodoo Chile visar på hans förmåga att tolka Jimi Hendrix och Lenny är en vacker liten melodi, perfekt utfört av Stevie!